då var det färdigt.

nu säger jag tack för mig.

nån dag kanske här igen. eller så inte. tiden får visa. men nu ska jag lägga ner denna blogg. sluta med andningshjälpen nu och då. nu får den vila utan skrivkramp.

bloggandet började här och med en ostpaj. den 21.4.2009. för 4 år och 7 månader sedan.

sen har bloggandet följt mig genom en resa som är obeskrivlig, så många resor som rymmats med under dessa år:

en resa till Indien.
min mormor som betydde en värld för mig och gick bort.
ett jobb, en chef och kolleger som fått mig att växa flera meter per år mentalt. jag har lärt mig så mycket, sett så mycket, upplevt så mycket och utvecklats som männsika något fenomenalt.
vardagen i helsingfors.
gu´barn som vuxit och lärt mig mer än jag lärt dem.
en resa i ett förhållande och ur ett förhållande.
sorger och besvikelser till stunder av lycka.
resor, somrar och vintrar med vänner och familj.
mest av allt ändå lycka. jag är en lyckligt lottad människa och eftersom jag inte tror bara på lotten så har jag också skapat min lycka.

nu vete jag f*n vart det här livet ska bära. men bär gör det i alla fall alltid. och det är det fina med just livet. bara man vågar tro på det så bär det.


har mycket att skriva, mycket jag tänker och känner. men just nu känns det plötsligt för privat. gillar inte att skriva så att jag måste tänka efter, fundera på formuleringen.

nu ska jag leva och göra just det som känns rätt - sånt här - det blir man glad av.

tack till alla som läst nu och då. ni är säkert inte många kvar här efter denna tysta höst, men jag har varit glad för era besök här.

alltid finns det en ny morgon och nya äventyr att upptäcka! ta hand om dig!

den bästa idé jag hört

Lisa har en alldeles strålande idé åt butiksbranschen - kolla den o samtidigt kan du ju sätta en slant i bössan för att hjälpa! jag utmanar dig - vi har nog råd att hjälpa med en liten slant!

http://livetmedlisa.ratata.fi/blogg/article-48016-338329-bada-i-pengar-och-ris

fyllehund

jag har nästan hela livet varit hundägare, eller åtminstone hundrastare.

och jag har tänkt på en sak. hundar är viktiga för fyllon.

 

när man möter ett fyllo på hundpromenaden så spricker ofta det sargade, smutsiga, stela ansiktet upp i ett varmt, mjukt leende. och buttert muttrande byts ut mot ett sluddrande glatt "kukkuluuruu, kukas se siellä?"

 

fyllot pratar till hunden, inte mig. och hunden viftar överseende men ändå glatt på svansen. i tonåren skyndade jag mig förbi fyllon. nu bjussar jag på det, jag går lite långsammare och låter dem gurgla på åt hunden medan jag går förbi. jag kan till och med småle åt fyllot (som oftast mest svarar med en förvånad min).

 

jag tror att hundmötet är den enda gång fyllot möter någon som inte direkt gör en stor lov runt hen, rynkar på näsan eller låtsas att fyllot är osynligt. jag tror osynligheten är värst - och hunden ser dem ändå alltid även om inte heller hundar älskar alkoholpåverkade människor.

 

jag tycker det är fint att se en människa le av mänsklig tillgivenhet och glädje. människans ansikte blir mjukt när den möter något mjukt. sådär som människor byter min när de hälsar på småbarn eller söta djur. hur mycket man än sjabblat bort sitt liv och sin hälsa kan jag gärna låta fyllot få den där varma goa känslan ett leende ger i kroppen.

 

farsdag

har firat min roliga far. han som samlar på båtar och av mina vänner kallas för Finlands James Bond. nu är han dock pensionerad agent o har sadlat om till båtsysslare, museologi-studerande och konsult.

det fina idag var att vi också på sätt o vis firade morfar lite. så ett kort brev till himlen här:

hej morfar!
idag har din kära fiskarbåt - blåa båten, papattajan, puttputt-båten (kär båt har många namn) - äntligen fått flytta in i ett torrt bo. hon har stått på klippan alldeles för länge för att vi skulle våga sätta henne i sjön, hon är ju ändå en dam i värdig ålder. nu ska hon få stå i skydd från snö och storm. bli ompysslad såsom äldre damer behöver. om några år ska hon väl puttra på havet lite igen.
jag hoppas du, morfar, får ditt lilla, finurliga, glada småleende på läpparna nu. det här blir nog bra.
/ heidi



jag bjöd på farsdagsbrunch

hon lämnande skärgården där hon bott i minst 50 år. för att tas hand om i gamla brukslokaler.

jag hatar att se båtar "flyga" - så fel. lika spännande varje gång.

värdigt sällskap, gamla båtar o gamla bilar är fina.  

Krångel Ab - båt- och bilsyssleri. ett lustigt företag.

dags för nåt annat hörrni

nu är det dags att den här bloggen tar sig i kragen efter allt golv-gnäll. denna fredag ska det drickas golv-skumppa i goda vänners lag o sedan är golv-fadäsen och ångesten begraven for good.

snart ska jag leverera lite nev jårk-stämningar för det vara bara så bra att det sällan kan bli så bra.

kör dock en liten eloge till mitt ressällskap nu. samtidigt till mina vänner - för de är de finaste typer jag vet!


reste tillsammans med en av de bästa av filurer
en sådan där som står ut med alla mina krumelurer

jag tror mig (kanske många andra också tror) ofta vara särdeles munter och gladlynt
men jag kan ha sådana skov av odefinerbar butterhet eller irritation att det är långt från vackert pynt.

säga fult eller trampa på viktiga människors tå,
samtidigt som jag egentligen vill viktig för dem stå.

men dessa typer som lyssnar på mitt fräs och fräser tibaks
typer som säger sanningen när det gör ont
petar på mina fula sidor
men också får mig att känna mig som den bästa och snyggaste och viktigaste i världen
som ser mig svag men också tycker jag är stark
typer som jag behöver
som visar sina fula sidor eller sin svaghet
typer som behöver mig

de är de vackraste och finaste människor som finns
de är vänner
och dem är världen full av.

vilken tur!


jag har seriösa problem men mina bilder så ni levereras denna upp o ner.

bildtexten: två av de finaste människorna på jorden. med sina fula dagar eller moments.
du är antagligen en av oss.

lebensraum - min feng shui

jag vann! Det blev ett till ordentligt slagsmål med bygggubbarna som slutade med att de snopet medgav att jag har rätt o sa "nyt otamme rätti ja pensseli heti käteen ja hoidetaan tämä valmiiksi tänään".

nu är jag en trött jävel som halva natten flyttat in i sitt hem igen o sedan resepackat.

men en LYCKLIG trött jävel!
jag har ett vardagsrumsgolv, en soffa och jag har luft att andas. jag o min själ behöver luft, space för att få ro. det är väl därför jag trivs på havet o i fjällen.

denna höst har hemmet bara ätit energi, men nu ger det mig energi igen! frid.

det finns hopp

lite artigt morr o en några bestämda stamp med skon o krav av arbetsledare på plats gör susen.

nu ser det redan lovande ut - nymålat golv idag!

gör om. gör rätt.

nu skulle jag helst drämma till en remppagubbe riktigt hårt.

hur kan man göra ett golv så fult o lister som stretar åt alla håll? imorrn ska remppagubbarna få höra så de blir röda om öronen o snopna om nosen.

o sen säger jag som vi brukar på jobbet ibland:

GÖR OM. GÖR RÄTT.

enda skillnaden att på jobbet säger vi det med glimten i ögat o skrattet i rösten. imorrn är det inga glimtar eller skratt.

är detta nu gubb-besserwisserhet mot singel-tjejen som ändå inte förstår sig på renovering? då gav de sig in i leken med fel tjej.

det tackar jag mitt skinn på näsan och min förra sambo för - de har lärt mig kräva kvalitét o stå mig mot gubb-fjantar.

bilden har ingenting med saken att göra. men vacker höst ger lite ro o energi i detta skit.

singel - köp dig jämnställdheten

första året som singel har gått efter nästan 9 år som osingel.

tacka vet jag matbutiker med bra färskmatsdiskar där jag kan köpa mig nästan färdig och fräsch mat som jag bara värmer och slänger ihop en sallad med. perfekt storlek på portionen, måste inte käka samma mat hela veckan och slipper kocka själv varje kväll. lycka och gott efter långa arbetsdagar.

imorrn har jag en date. kl.9.30 på morgonen. med en potentiell...




...städerska!

backside of being single just nu är den där tvättmaskinen och diskmaskinen som ingen annan tömmer och det där eviga städande som aldrig någon annan gör. men min kollega menade att det inte är en bra motivering för dating - att hitta en lösning på det. så jag kör på att köpa mig tid och glädjen att komma hem till ett rent hem nu och då. tjohoo - väntar nästan lika ivrigt som på en riktigt date!

kan konstatera att det förhållande jag levde i var fint på många sätt och vi delade nog rätt så jämnt på vardagen. tack!

jämnmod

på tal om förra inlägget.
ett ord jag nog aldrig förstått:

jämnmod.
att ta saker med jämnmod.

finns inte i min vokabulär eller i mitt känslourval.
...

nu skrev jag det så många gånger att jag började tvivla på o det ens är ett ord. googlade. det finns.

stunder av inspiration

dom kan falla på mig när som helst. jag pratar om inspirerande tankar. det är såna där stunder då jag bara småler o tycker livet är grejt o jag kommer på bra idéer o känner att allt är möjligt. däremellan har jag mina "kom nu ihåg att andas lugnt"-stunder. det är ju hurja bra att det jämnar ut sig.

lets do this again

kan ju tycka att golvet i mitt hem kunde ha blivit färdigt för en halv evighet sen.
har besökt stockholm, uleåborg och nu stockholm igen denna vecka. har funderat på vad mitt "why" är och har perklat över remppagubbar. gjorde en morotssoppa nånstans emellan. lärde mig hur oppisopimus fungerar och läste några grymt bra artiklar. köpte en bok om vanor och en om pensionärer som startar en liga. shoppade mig pank på ansiktsvårdsprodukter.

min vecka alltså.
nu ett glas rödvin i soffan i min brors nya hem - bra känsla. fick rapport av far som sköter hunden att hon fungerar bra som portabel fotvärmare och diskmaskin på segelbåt. jag känner mig trygg.

älskar hösten - håller mig till vår-depressioner och höst-lycka. det är jag.

friday feel-good!

en kollega skickade denna.

vilken lagkompis! med sådana lagkompisar vill jag spela på fritiden och på jobbet - vilket stöd när du själv är lite osäker.

http://veikkaajat.com/koskettava-video-nain-autetaan-joukkuetoveria/

ha ett fint veckoslut allihopa!

andas djupt

andas djupt
låt inte angsten ta över din andning
horisonten är bara sned om du låter den vara det
stressen är bara övermäktig om du ger den rum
ta dig tid
ingen annan ger dig den
titta på horisonten
stanna när det behövs o sen springer du lättare igen.

mitt professionella jag

jag lever ett dubbelliv.
i bloggvärlden alltså.

har startat en ny blogg där jag samlar mina tankar och inspiration kring ledarskap, personalutveckling och personlig utveckling.

den hittar du här: http://heidioller.wordpress.com/, titta gärna in.

här fortsätter skrutte med sina allmäna tankar och känslor om livet i stort. så jag lever kvar här också.

dagens jogging

småkillar i skateboardparken - färgglada collegetröjor och lippisar med raka skärmar.

en gammal dam parkerat sin rollator och satt sig på en bänk med utsikt över havet.

en sightseeing-båt där alla vill sitta ute - njuta av sista varma dagarna.

de första färggranna träden. 

ett fyllo som tagit en soptunna till sin trumma för en stund - rytmen störs inte av fyllan. 

hundägare som slagit sig ner på klippan medan hunden simmar. 

en riktigt hurtig joggare som tar paus och gör armhävningar. (inte jag alltså)

lekparken fylld av lördagslediga pappor. 

se dig omkring. älska Helsingfors. 

sagor och magi, tomtar och troll

jag älskar sagor och magi. har i vuxen ålder läst alla harry potter o älskar tanken att det finns trollkarlar bland oss, att man gå in i väggar om man vet var de rätta väggarna finns.

i norska fjällen såg jag sagor överallt. troll på fjällen och tomtar bakom mossiga stenar. tomtar som samlar ängsullen till varma vintersockor. älvor som svävar ner för slutningar i morgonsolen och torkar sina klänningar.

jag vill tro på att det finns mer i världen än det vi kan förklara och bevisa. jag vill tro på att det omöjliga är möjligt, på att en soluppgång sätter guldkant på molnen och att höstregnet strör silver i skogssnåren.

random måndag

det blev ett glas vin hos en vän istället för jogging. det kallar jag bra måndagsprioritering. annars också är livet allmänt bra.

midnattsspring - en milstolpe

sprang första gången i mitt liv 10km och gillade det! hade mest ont i kindmusklerna då jag kom i mål - kunde inte sluta le. känslan längs loppet, alla människor, karnevalstämningen - men kring välmående - nåt man mår bra av. alla som log, hejade och ropade längs vägen, kunde inte sluta le tillbaks.

tankarna snurrade oxå ett år bakåt.
vid 2 km mindes jag mig för exakt ett år sedan; jag låg i soffan hos en vän, fruktansvärt trött i själen och alldeles tom inuti och samtidigt beslutsam. en vecka hade gått sen jag bestämt mig för att leva MITT liv.
vid 4,5 km hurrade jag över att för exakt ett år sedan godkändes budet jag gjort på lägenheten och jag köpte därmed mitt hem. där låg jag i min väns soffa och det knöt sig i magen av spänning, stora beslut jag fattade helt själv (med det bästa av ärligt stöd av vänner och familj).
vid 6 km gick det kalla kårar längs ryggen då jag sprang förbi det hem jag bodde i för ett år sedan. där jag bodde med en annan människa.
strax innan 8 km tog jag en liten glädjespurt för att jag sprang bort från det området. tänkte på hur jag hittat mina egna vägar sen ett år, hur jag lämnat det och sprungit vidare.
strax innan 9 km tänkte jag bara på springande och att jag bara ville svänga, sluta.
strax innan 10 km rusade jag så att jag slutade ha koll på fötterna och bara spurtade. av glädje för att vara här och nu och inte mer där för ett år sedan.

höstens flyg o far

jei! två små drömmar förverkligas denna höst!

om dryga två veckor ska jag gå på tur (uttalas norskt) i fjällen med en fin jente. det blir kjempegött. här ska vi traska!

o sen i mörkaste oktober drar jag med en skoj typ till stora äpplet! ska dansa på broadway i pyjamas - eller nåt. vi talar nev jårk här liksom! det är stort. s.t.o.r.t.

däremellan ska jag susa lite mellan norrköping, stockholm, mikkeli, mammas hem och mitt hem. tror det blir en riktigt riktigt bra höst det här.

det bästa

är vänner.
förra vslutets kräftskiva på stugan var bara bra.
så bra att det inte kan bli bättre.
gömmer i hjärtat.

 

 

sko-bilen kommer lastad...

bra flyt i skrutt-världen just nu. skulle kanske inte tro det med tanke på det här.

och lite bromsas mitt flyt av att behöva fundera på om ett visst par skor finns i mitt hem, mammas hem eller i bilen, att jumppa-kläderna alltid är på fel ställe då jag får lust att vara hurtig (how weird?!) och att jag är usel på att planera klädsel för några dagar framåt = jag packar alltid med ett stort antal outfit-alternativ - detta resulterar i att jag bär fram o tillbaka klädhögar.

har försökt lösa sko-situationen med att inrätta ett rörligt skolager i bilen. oftast är jag och bilen på samma plats o då har man alltid de doijor man behöver med sig. har inte tidigare insett hur sko-fokuserad jag är. det beror helt på väder och färger vilka doijor som går. jag som trott jag är en ganska "barfota-fötterna på jorden"-typ och inget sko-mode-lejon...

jag försvarar mig med att jag har få skor som är av neutral färg. inte heller mina kläder håller till skalan brun-grå-svart.... orange skor med röda byxor, peachfärgad blus och lila väska är kanske inte helt lyckat... därav sko-lagret.

vädret är en annan helt godkänd sko-dilemma-orsakare i detta land.

så stjäl inte min bil - tack - då går jag barfota resten av hösten.

brev till himlen

hej morfar!

ville bara skriva o säga att jag kommer alltid att vara innerligt tacksam för att du gett oss denna vik, dessa klippor, denna skog. tills jag skrumpnar, blir skrynklig och dör kommer jag vara tacksam o glad för tiden här. vad som än händer, hur det än går med viken, klipporna, skogen i framtiden.

när jag kommer hit blir jag lugn i själen, glad i fötterna, stadig på handen, tydlig i tanken, kreativ i knoppen, redig i känslan, trygg i mig själv.

inget mörker skrämmer mig. ingen ensamhet. i storm, regn o stilltje trivs jag här. jag är oövervinnligt stark och oerhört ödmjuk samtidigt.

reality check

okej folks - vardagen is bäck.

men egentligen vete jag tusan vad vardag egentligen är. tycker inte nånsin mina dagar, veckor, månader eller år är sig varandra lika. ifall nu upprepad likhet är definitionen på vardag.

definitionen på min vardag skulle nog vara: överraskningar, känslor, variation, människor, planerat, oplanerat o just det jag gör det till.

just nu ser vardagen ut såhär:
mitt sovrumsgolv är ett stort gapande hål.
mitt skoskåp är inplastat med en hel hög skor inuti - höst kan inte komma än - jag är ballerinaberoende.
min soffa är ställföreträdande garderob och sängen satte sig där ett soffbord skulle stå (vilken tur att jag inte äger ett sånt).
packade en liten väska och en ikeakass med de plagg jag gillar bäst. bor i mammas bäddsoffa. har sovit som en stock o mamman är en av de bättre att måsta flytta in hos. hon är rätt enkel att tas med i såna situationer. enklare än jag; hon får ta mina barnsliga sidor.
jobbet är allt från strul till flyt.
utmanande och roligt. bara flyt är inte min grej - inga utmaningar. svidande feedback blandat med önskade beslut är det som för mig framåt.
mina kolleger är sommarglada o fortfarande de bästa man kan önska sig.
jag får nya utmaningar o de mål jag satte upp för ett år sen och ett halvt år sen är uppnådda, nu nya uppsatta. here I come!
jag gör vad jag vill. jag går dit jag vill, känner det jag vill o tror på att denna reality check är en attityd-fråga.
jag kunde gå ner i källarbottnet genom mitt hål i golvet. men vem tusan hjälper det? jag morrar nu och då, tycker synd om mig några ögonblick, uppskattar förstående öl-inbjudningar o sen tar jag det som det kommer. det blir nog just bra ändå.

sommarregn - droppar av lycka

klockan är midnatt. sitter på trappan i mörkret. bara jag och hunden på holmen. lyssnar på regnet som sakta droppar i naturen. prasslar och drippar. stillsamt. mörkret är tryggt. havet vilar - alldeles stilla. skärgården är min.

det här är en sommar av återuppväckta kontakter. hittat tillbaka till sådana jag tänkt på. lyft luren till de där jag alltid funderar att jag "borde ringa".

träffat min mentor - lunch i fyra timmar. en kvinna med fenomenalt mycket erfarenhet o intressanta tankar och ändå så intresserad av mig. som jobbat med min morfar och nu kan dela med mig det min morfar inte kunnat.

träffat två kolleger från tiden som journalist, bägge sådana som såg mig och gav mig chanser då. glada, intressanta och energiska kvinnor.

ringt en vän som det var helt onödigt att jag tappat kontakten med.

ätit extemporemiddag ikväll i hangö hos familjen vars barn jag vaktade för 13 år sedan. en familj som alltid funnits där, tagit med mig på en massa kul. de har haft ett förtroende för mig som nog gett mig en meter till på längden då jag växte som ungt skrutt.


dessutom har jag åkt båt denna sommar. hit o dit. nattnavigerat och susat i solen. mycket konstruktivt. ska dock skaffa plotter o "pläsäre" så går det snabbare om natten.

livets realiteter

fick det underbara beskedet idag att mitt ljuvliga hem som jag lagom fått färdig inrett nu kastar ut mig tillfälligt. min granne nedanför har vatten i taket o längs väggar, så nu ska mitt sovrumsgolv rivas o jag får sova nånannanstans 2-3 månader. som en vän sa "o den här hösten som sku vara sådär smooth" efter förra höstens berg o dalbana. livet blir sällan som man tänkt sig.

därefter har jag slagits med jobbärenden som inte bara ska skita sig, speciellt inte då man vill semestra. jag trodde dagen sku sluta trött o surt.

men som tur var är allt glömt. jag fick komma ut till den bästa av familjer på våffelkalas. brorsbarn, kusin o hela slurven! sen puttra lite med lilla snurran, konstatera att nordan-vinden äntligen dragit åt fanders o lämnat plats för lite sommar. möta vänner o lotsa in dem till vår vik för att avrunda med god middag o bastu.

lycka är livets verkliga stunder. och de är lyckliga just bara därför att däremellan finns livets realiteter.

shit happens

sätt dig bekvämt, nu ska jag bjuda på fina moments. inlägget tillägnas pia på kontoret - jag bjussar på några tabbar...

vit skjorta/blus på jobbet - 4 gånger av 5 har jag kaffefläckar på den innan lunchen. (for real!)

på ett tidigare jobb beställde jag 500 inbjudningskort med fel tryck för jag inte fattade finskan o inte vågade fråga. det var inte billigt.

jag har slarvat bort min mammas klassring o söndrat ett fint armband jag fick låna av henne. bägge hände innan jag fyllt 15.

jag gjorde en våffelsmet förra veckan som blev klister trots att jag följde receptet.

jag har kört sönder en bil.

jag har sagt snuskiga saker framför en massa människor för att min finska blir lite fel ibland. 

jag bytte dator tre gånger på 1,5 år på mitt nya jobb. av nån orsak pajade alltid just min dator. 

innan semestern satt jag sent på jobbet, gick på toaletten som är i korridoren utanför våra kontorsutrymmen. sen kom jag inte mera in för min "plupp" slutade fungera. ringde chefen (med grannkontorets städerskas telefon) mitt i hans romantiska middag. han ringde securitas. securitas-gubben sa att han aldrig stött på en "plupp" av denna modell som slutat funka, man ska kunna "köra över dem" utan att de får en skråma.

när jag kockar mat eller bakar så spiller och klottar jag fruktansvärt mycket och känner mig grymt klumpig. dessutom klottar jag mat på mig själv så ofta att det är oroväckande o pinsamt.

jag har godtroget beställt konsertbiljetter på nätet via nån lustig sajt o tänkt "det kan väl inte vara lurendrejeri" bara för att några veckor innan konserten inse att jag förlorat många pengar o inte ser röken av biljetter. de var en födis-present så sen var det bara att köpa dyra biljetter (dåliga platser) i sista minuten.

jag har två gånger kört på helt självklara grund med segelbåt. 

jag har borrat hål helt galet på nya, måtbeställda lådor för att sätta handtagen på plats... beställde snabbt nya...

detta var några jag kom på nu och jag blir så trött på mig själv när jag gör dessa tabbar. men shit happens.

 

hela livet på en dag.

idag har det dragit in regnskur efter regnskur, vattnet har piskat i backen. där emellan har solen strålat och glittrat på vågorna. vindbyarna har rivit o slitit i träden och kinder. däremellan har vinden lekt glatt i gräset. molnen har kylt ner skogen så att jag dragit ylletröjan till hakan. däremellan har solen värmt tårna i lä. jag har sökt skydd och jag har njutit av luften.

som hela livet inklämt på en enda dag.

tillbaks. med ett boktips.

det blev en oplanerad paus här. men gillar inte att skriva för skrivandets skull utan för att ha ord som behöver ut. tydligen har jag inte haft ord för den här bloggen den senaste tiden.

nu har jag ett boktips. läs den här. mycket bra, överraskande och fängslande. hur olika är vi sist o slutligen. o vem är god och vem är ond? vem lever rätt o vem fel?

tror ironiskt nog att den heter Little Bee på svenska o har helt annorlunda pärm. men jag tror det lönar sig att läsa den på engelska - språket är en glädje i sig.

förväntnings-allergi

när jag målade tak igår insåg jag en grej.

 

jag är för tillfället allergisk mot förväntningar. eller egentligen känslan av att andra förväntar sig saker av mig.

 

därför är söndagar bäst - det är vilodag, guds dag, vad som helst - men det är en dag då ingen förväntar sig nåt av mig. jag förväntas inte svara i telefon, jag förväntas inte fatta beslut, jag förväntas inte ha svar på kluriga frågor eller lugnande ord i struliga situationer. ingen förväntar sig att jag levererar nåt eller får nåt gjort på söndagar. jag förväntas inte hålla tidtabeller, hinna med allt, fixa allt.

 

annars känns det som om jag är inne i en rulle av leverera och fixa. på jobbet och utanför det. hinna med möten o rekryteringar, hjälpa chefer, komma ihåg att föra bilen på service där emellan, betala mina egna räkningar, ta ställning till förtroendemannens frågor, planera semester, komma ihåg att hämta vinterjackan från tvätteriet (snart slänger de väl bort den), vara glad och ivrig, planera för hösten, förbereda sånt som händer efter semestern.

 

puh.

nåjo, så farligt som det låter är det inte, men jag är allergisk för att lova nåt inför semestern eller ställa upp på nåt med tidtabeller. jag vill träffa fina vänner, göra sånt som faller mig in. jag vill inte att någon står bakom dörren och väntar på nåt jag ska göra. jag vill att den som väntar gör det för att den bara vill vara med mig. utan tidtabeller, utan planer. och sen gör vi nåt skoj som faller oss in.

jobbar här idag - idag får man förvänta sig saker av mig.

country i taxin

just nu...
i en taxi på väg hem från flygfältet.
chauffören är en sån där storvuxen karl man inte vill möta i en mörk gränd. bred som en tunna över axlarna, mörkt skägg, rakat huvud med bara en tofs där bak.

i högtalarna spelar country.

och chauffören sjunger med.
en mörk stämma o tyst men ändå så jag hör.

en fin o rolig upplevelse såhär en torsdag sen kväll.

nattens tankar

jag är lite klokare redan ikväll! fått fantastisk coachning av kolleger. måste skriva lite för att minnas själv.

skicklig, nyfiken, samarbetsvillig o avslappnad.

jag är duktig, jag vill vara det o jag får också samtidigt vara egoist. måste lära mig prioritera o delegera. jag bryr mig, men inte om allt o alla, jag vill hellre få resultat. jag brinner helst för det jag ska göra o vill jobba med och genom engagemang, entusiasm och nya idéer. jag är lösningsorienterad och dålig på att förvalta och bevara. jag vill ha flexibilitet o påverkningsmöjligheter. jag är dålig på att följa upp och "klar-stämpla" nåt, jag startar upp mer än jag slutför. jag tror människor gör resultatet men tålamodet räcker inte för alla.

jag mår bra av att låta själen hinna ikapp, vara extempore och med "färre o värre". jag har roligast när jag utbildar och coachar.

godnatt!

morgonens tankar.

på arlanda. snart tåg mot norrköping.
här regnar. här e grått. och kallt.
så vi har det nog bra i finland.

jag tror vi igår bestämde nåt galet skoj för hösten med en bra typ. mer senare.

funderar på det här med målsättningar i livet. eller nån form av mål, drömmar. vart vill jag nå. var vill jag vara om ett år eller två. inte helt lätt att sätta det till pappers.

ena stunden är det eget hus i ekenäs, en till hund o andra stunden lägenhet i stockholms innerstad. ena stunden är det samma arbetsplats som nu (den utvecklad ändå), andra stunden en helt annan branch o tredje stunden nya utmaningar i samma branch som nu.

det roliga är ju att idéer o tankar finns. vad det blir får väl visa sig så småningom.

människovärde och pippi

lyssnade på Jonas Gardells podcast sommarprat i P1 imorse när jag sprang. hann inte lyssna hela till slut o nu bara längtar jag till att dagen tar slut så jag får fortsätta lyssna.

så bra! älskar att han inte alls är försiktig, inte sparar på orden som säkert får en hel del att sätta kaffet i näsan. han uppmanar unga att bli av med oskulden, att inte spara på tårtan åt "den rätta" för grädden blir gammal, dela ut tårtbitar frikostigt bara! jag skrattade högt och hunden glodde misstänksamt på mig.

han fortsatte om att prata om präktiga Tommi och Annika som lär Pippi om saker som inte är möjligt - fast hon redan gör/gjort det. att kartor över london och härjedalen är alldeles relevanta då man ger sig ut i stockholms skärgård.

och han sa det jag skrivit om nån gång. att vi blir människor genom oss själva och andra. genom det människorvärde vi ger åt oss själva och andra. man kan också sluta vara människa. om man själv och andra tar bort ens värde.

lyssna! det enda jag inte riktigt orkade med var hans episod då han mött Meryl Streep. annars mycket hörvärt.
bra början på dagen!

godis åt alla o lite uppfostringsåsikt

på café ikväll blev det godis åt alla som var med. årets godaste glass (kanske den godaste glass jag nånsin ätit) åt mig o hundkex (innehållande allt från anka o lax till grönt te o sjögräs) till knytte.

tänkte på att jag är glad att man äntligen i Finland kan ha med sig hunden på vissa cafeer. (okej - de där kexen de sålde var lite att ta i) 

jo, jag är en sån där hundägare som tycker jag kan få ha med min hund i vardagen. om andra får ha skrikande, snoriga ungar med sig överallt så kan jag väl få ha en hund som knappt gör väsen av sig under mitt bord? 

nej, jag godkänner inte hundar överallt o kommer aldrig ta det för givet att jag kan släpa med henne överallt. o argsinta, vilda eller ouppfostrade hundar hör inte hemma bland folk. jag har full respekt för rädsla och obehag inför hundar. o självklart allergier. (men kan inte sånt till o med förekomma inför barn? - gick jag för långt nu? ;) ) 

min åsikt såväl som med hundar som med barn är att de blir mycket vad man gör dem till. hundar o barn är speglar av sin omgivning på många sätt tror jag. (visst påverkar karaktärsdrag o lynne till en del) den största bjässe hunden kan vara den goaste medan en lite golvmopp kan vara farlig för sin omgivning. det största ansvaret ligger på den som befinner sig i andra ändan av kopplet. nervöst, hispigt skrikande gör nervös, osäker hund.

nu tror ni alla min lurvis är en ängel o jag världens hundviskare. nej. men min åsikt är denna.

o samtidigt som jag jämför barn o hundar (många uppfostringsmetoder är faktiskt desamma) så anser jag nog oxå att en hund är en hund o jag kallar henne aldrig "gulle". 

midsommar

firade midsommar i samma stil som förr, med vänner i lättsam stämning. det var roligt att se alla och det var en fin kväll. samtidigt påminns jag ju om att något har ändrats, något i mig. den fysiska förändringen är ju att jag är en, inte en del av ett två. men den förändringen känns inte så stor för mig, mest bara rätt. det är nåt annat. kan inte sätta ord på det.

och visst tänker jag på den av oss två som inte är med. kan känna sorg för hans del, för det han missar, som jag vet att han gillar. sånt är livet- vi gör våra val. jag valde bort något och han valde bort något.

hur som helst - med vännerna var det fint och min (och min gu´dotters) lycka var gjord när gitarrerna kom fram och det blev traditionellt midsommar-skrål!

en annan topp-stund var att ensam på havet köra hem genom natten. blev så där stolt som när man lärde sig cykla som barn - sådär att det sväller i bröstet - jag kan ännu nattnavigering och jag klarar mig själv på havet.

i övrigt sträckläste jag en bok, högg ved och skurade bastu. har lite roliga funderingar på vad jag ska hitta på på semestern. ingen lust att jobba nu, men det är slutspurten som gäller! tjingeling!

den här typen gillar jag.

 

pizza i ingå

en av de bättre söndagar. jobbade bort lite "ont samvete". hoppade i bilen o susade till ingå i ösregnet.

kändes så rätt o mysigt att jag blev en lite bättre människa på fläcken.

varför ingå? för att äta pizza och umgås med en viktig typ förstås. det gäller att mötas halvvägs - då blir det bäst. så dryga två timmar, en pizza, en kaffe och viktigt samt oviktigt snarvel senare susade jag hem i solen. sol ute o sol i sinne. plockade med mig hem lite sommar och stannade på vägen och flyttade omkring på mammas möbler och lådor. (hon har precis flyttat) 

 

jag är knäppt tacksam över mina vänner, över att vädret var just som det var idag, över att min hund är min och att jag trots lite underliga tankar nu o då ändå mår bättre än på flera år.  

vad gjorde du igår? åt gott och drack skumppa... och skrattade

igår överraskade vi en fin tjej med möhippa. med tanke på att bröllopet är minimalt och ingen av oss ska delt så tror jag hon blev riktigt överraskad. och så skoj som vi hade så borde ju folk gifta sig oftare eller så borde man överraska varann oftare annars bara!

 

vad gjorde vi då?

mest drack vi skumppa och åt gott. och pratade. och SKRATTADE.

däremellan var det lite yoga o lite ansiktsmask, men det var nog samvaron som tog priset!

 

lite skumppa är alltid bra att börja med.

vi inledde med att sitta hemma hos henne och dricka skumppa medan paret träffade prästen. hon väntade sig inte att hitta oss där. överraskad blev hon, men höll minen (ingen skrämselhicka eller -fula ord som jag nog hade släppt ur mig...) - inget kan få den snygga kvinnan att tappa facet - inte ens vi. :)

 

 

så mötte vi upp med ännu fler fina pinglor på mille mozzarelle - kan varmt rekommenderas, fantastisk brunch! god juice och skumppa är pricken över i.

 

däremellan var det lite annat program, men allt som oftast drack vi tydligen bubbligt.

 

stämningen och maten på Kuurna kan man alltid lita på.

 

att promenera hem i den här stan är inte fy skam efter en sådan dag...

ta tjuren vid hornen

verktygen är ju lite mer killarnas grej... eller?

 

vad lätt jag låter mig falla in i det.

länge har jag behövt få upp lite grejer på väggarna. och det är ju så skönt att be pappa om hjälp. och i flera år så var det ju HAN, den andra, i hushållet som skötte sådant.

 

hur svårt kan det nu egentligen vara? varför tar jag inte bara tjuren vid hornen, jag tror ju inte själv på att det är bara karlar som kan det.

 

pappa har ju redan hjälpt mig - då jag som 19-åring flyttade till eget utrustade han mig direkt med en verktygsback. nu när jag för andra gången flyttade till eget (utan en han) så försåg pappa mig med ännu mer verktyg.

 

en öl, ett vatupass och några borr-manövrar senare är allt uppe på väggarna och jag lika nöjd som en karl som skulle ha utfört det.

vardagen

jag lägger mig ständigt för sent och grämer mig att inte kunna stiga upp i ottan som jag egentligen gillar.

jag får saker gjort på ett effektivt sätt denna vecka, trots att strömmen av dem (sakerna alltså) aldrig tar slut. jag levererar och levererar och jag gör det utan alltför mycket darr på rösten eller handen. jag går hem när jag känner mig klar för dagen (fast jag aldrig är det).

jag pusslar med människor för att säkra kompetens och ge dem möjligheter att växa. jag går samtal som kan få en att tappa hakan o förståndet (har lyckats hålla i dem båda dock).

imorrn ska jag sätta mig in i fackförbundets och förtroendemännens värld - siktar på givande samarbete. därtill borde jag innan helgen svänga ihop en budget på några hundra tusen euron.

jag har aldrig riktigt fattat detta med budgeter. lek med pengar som inte finns. jag som slänger in lite siffror här och var och hoppas på det bästa. (låter förtroendeingivande eller hur?)

jag promenerar mycket just nu, långt och kort, raskt och släpande på fötterna, i sol och regn. är man ensamstående hundmatte så blir det två svängar + en kvällskiss per dag. får ju ihop ett antal kilometer på det. som tur får jag många gånger bra sällskap och promenad är en av de bästa former av umgänge, då verkligen pratar man och hinner med varann. jag tycker fler möten och palavrar borde göras i promenadformat.

hunden luktar hästskit, eller vackrare sagt: stall (hon hade ett lyxigt vslut). odören märktes speciellt väl när hon sov under skrivbordet på kontoret. kollegan sniffade misstänkt under mötet o jag är osäker på om hon gillade att jag skyllde på hunden...

tankar i vardagen

på parkyogan stirrade jag upp i dessa o tänkte på hur naturligt det kändes att ligga i en allmän park mitt i centrum iklädd nåt som liknar långkalsonger och bara ligga där o glo en måndag kväll. tänkte på att det är skönt att bli äldre och inte bry sig så mycket vad andra tycker och tycka desto mer om sig själv. att bara kunna hänga med vänner, prestigelöst. inga förväntningar på varann, bara genuin bra samvaro. så var vår ålandsresa, därför blev det så bra med sju pers i en stuga. 

skulle ju kunna tro att jag gått i ide...

...men jag ha bara sysslat med viktiga saker. 

som att hänga i tallinn med mor min. vi åt gott och..... tja, åt gott. promenerade lite grann, sådär lagom så vi hittade nästa soliga terass. vi firade nog också en studentdimission. middagen åt vi på http://m.leibresto.ee/ - galet gott o mysigt. på söndag åt vi den bästa lunchen ever! - minns tyvärr inte restaurangen, men jag skulle kunna dö för fler sådana luncher i sommar!

min första lista

stal den på nån blogg, men minns inte var...sori...

Just nu tänker jag på roliga grejs jag ska syssla med det kommande året.

När jag vaknar på morgonen ska jag ut o springa.

Min mobiltelefon är tydligen gammal - apple säljer inte laddare till den modellen mer (!!!wtf?)

Imorgon ska jag möta 29 nya ansikten och hitta de rätta för oss, sen after work i solen!

Ikväll har jag inspekterat mammas nya hem - mycket lovande.

När jag bakar är det oftast chokomuffins (snarare OM jag bakar).

Sist jag grät var i bilen i fredags - lättade på trycket.

Kärlek är respekt och uppskattning. att vara genuint och oförskämt intresserad av någon annan.

I somras - nu eller förra? förra var konstig, ett vakum, denna blir som stunden faller in.

Jag pratar ofta och mycket, ibland oförskämt mycket om mig själv.

Jag lyssnar på andra, förutom när jag är riktigt trött. då vill ja ha tystnad. (eller då jag pratar för mycket om mig själv) 

Jag är sämst på dölja mina känslor, speciellt frustration, irritation och iver.

Jag är bäst på att planera tidtabeller som är orealistiska att hålla och på att hitta på motiveringar för shopping.

Den bästa känslan - buddhan i magen o fötterna på jorden. eller ännu bättre - hela kroppen mot jorden och blicken i skyn - lugn som en filbunke.  

Jag är rädd för att jag håller på att bli en överdriven materialist och för att göra viktiga människor besvikna.

När jag lagar mat klottar jag väldigt mycket och använder alla kärl jag kan.

Jag brukar få komplimanger för min positiva energi och för jag ser människor.

Jag glömmer att säga hur jag vill ha det.

Jag vill ha lite fler timmar på dygnet och rum för fler extempore-idéer och träffar.

bok o ved

dålig vecka bakom, helt fel vibes på dagarna o yra drömmar på nätterna. drog ti lande. har försökt gömma mig i en bok idag för att slippa de egna funderingarna. det gick bra - sträckläste en roman idag. däremellan högg jag ved. bra sätt att förstärka muskler o samtidigt slå ut lite frustration.