vardagen

jag lägger mig ständigt för sent och grämer mig att inte kunna stiga upp i ottan som jag egentligen gillar.

jag får saker gjort på ett effektivt sätt denna vecka, trots att strömmen av dem (sakerna alltså) aldrig tar slut. jag levererar och levererar och jag gör det utan alltför mycket darr på rösten eller handen. jag går hem när jag känner mig klar för dagen (fast jag aldrig är det).

jag pusslar med människor för att säkra kompetens och ge dem möjligheter att växa. jag går samtal som kan få en att tappa hakan o förståndet (har lyckats hålla i dem båda dock).

imorrn ska jag sätta mig in i fackförbundets och förtroendemännens värld - siktar på givande samarbete. därtill borde jag innan helgen svänga ihop en budget på några hundra tusen euron.

jag har aldrig riktigt fattat detta med budgeter. lek med pengar som inte finns. jag som slänger in lite siffror här och var och hoppas på det bästa. (låter förtroendeingivande eller hur?)

jag promenerar mycket just nu, långt och kort, raskt och släpande på fötterna, i sol och regn. är man ensamstående hundmatte så blir det två svängar + en kvällskiss per dag. får ju ihop ett antal kilometer på det. som tur får jag många gånger bra sällskap och promenad är en av de bästa former av umgänge, då verkligen pratar man och hinner med varann. jag tycker fler möten och palavrar borde göras i promenadformat.

hunden luktar hästskit, eller vackrare sagt: stall (hon hade ett lyxigt vslut). odören märktes speciellt väl när hon sov under skrivbordet på kontoret. kollegan sniffade misstänkt under mötet o jag är osäker på om hon gillade att jag skyllde på hunden...