då var det färdigt.

nu säger jag tack för mig.

nån dag kanske här igen. eller så inte. tiden får visa. men nu ska jag lägga ner denna blogg. sluta med andningshjälpen nu och då. nu får den vila utan skrivkramp.

bloggandet började här och med en ostpaj. den 21.4.2009. för 4 år och 7 månader sedan.

sen har bloggandet följt mig genom en resa som är obeskrivlig, så många resor som rymmats med under dessa år:

en resa till Indien.
min mormor som betydde en värld för mig och gick bort.
ett jobb, en chef och kolleger som fått mig att växa flera meter per år mentalt. jag har lärt mig så mycket, sett så mycket, upplevt så mycket och utvecklats som männsika något fenomenalt.
vardagen i helsingfors.
gu´barn som vuxit och lärt mig mer än jag lärt dem.
en resa i ett förhållande och ur ett förhållande.
sorger och besvikelser till stunder av lycka.
resor, somrar och vintrar med vänner och familj.
mest av allt ändå lycka. jag är en lyckligt lottad människa och eftersom jag inte tror bara på lotten så har jag också skapat min lycka.

nu vete jag f*n vart det här livet ska bära. men bär gör det i alla fall alltid. och det är det fina med just livet. bara man vågar tro på det så bär det.


har mycket att skriva, mycket jag tänker och känner. men just nu känns det plötsligt för privat. gillar inte att skriva så att jag måste tänka efter, fundera på formuleringen.

nu ska jag leva och göra just det som känns rätt - sånt här - det blir man glad av.

tack till alla som läst nu och då. ni är säkert inte många kvar här efter denna tysta höst, men jag har varit glad för era besök här.

alltid finns det en ny morgon och nya äventyr att upptäcka! ta hand om dig!