en bra dag

jag har en vän, som har en mamma som varje dag skriver ner små saker hon är tacksam eller glad för. hon har ganska många böcker redan. jag gillar tanken. tänk vilken kraft som sitter i de böckerna en dålig dag!

jag hade min småsaks-samling på gång nån gång. det ska nog bli en sporadisk följetong igen...

idag var en mycket bra dag. både på små o stora vis.

jag såg en människa växa minst 20 cm då hon gick genom en tuff grej - det är inte alls roligt att vara chef ibland, att ta tuffa beslut är inte poppis. att vara chef, då människan i en vrider sig av obehag. chefen ska vara mänsklig men om chefer bara är mänskliga skulle inga företag klara sig.

jag såg en annan chef hitta en tråd att ta tag i o gå vidare med, hon hittade plötsligt en trådända mitt i oredan. nånstans där hon kan börja nysta ut det hela.

jag kände att jag verkligen hjälpte en person idag. bara med att prata, bara med att säga hur hon kunde gå vidare, bara genom att ge feedback, positiv blandat med sådan "titta utifrån"-feedback. det kändes fint.

det kändes fint att jag insåg att jag ser nåt, att jag kan läsa nåt i situationen och jag kan göra henne uppmärksam på det.

det kändes fint att hon gav mig feedback - indirekt, utan att tänka på det som feedback, men jag lyckades för en gångs skull höra det och jag tog till mig det.

vi gnäller alla ofta om feedback - och visst ska vi få det. men ibland funderar jag... lyssnar vi? hör vi verkligen den där riktiga, äkta feedbacken som kommer i mitten av allt annat, mitt i en mening? inte den där som är paketerad i ett samtal på bestämd tid och plats. utan den där feedbacken som är den riktiga - den som ingen tänker på men vi ger varann. lyssnar vi? eller väljer vi alltid att höra det andra?

det här var en tanke om feedback - inte den utlovade, men det kommer fler... det kan jag lova!