Man är sej själv. Man lyssnar på de där klockorna, och så är man sej själv. Tror på sej själv... Och har man lyckan att ha sin mamma kvar då man själv blir mamma så frågar man henne. Frågar och tänker själv. Frågar och tänker själv.jag är inte förälder än, så lätt för mig att säga. om jag nån dag är förälder; visst finns det grejs jag så till tusan kommer försöka göra på annat sätt än mina föräldrar. samtidigt är jag rätt nöjd med den jag är. och nåt finger med i spelet har väl mina föräldrar haft. jag tänker inte ge dem hela äran, men inte heller snuva dem på hela.
29 november 2011
det här med föräldrar
mami fick en rubrik om förälderskap. klokt hon skriver. jag håller med. men samtidigt får sånt här mig alltid lite fundersam.
varför försöker vi alla så hårt vara annorlunda än våra föräldrar? varför ska man så akta sig för det? visst har ens föräldrar gjort en del tokigt, jag vill också undvika att skapa den tandvärken (ord lånat av mami) som jag kännt. men för att vara riktigt krass: själv orsakar man säkert sina barn någon annan tandvärk. ledsen pessimismen - men såhär tror jag. det är det som är livet. besvikelser och att lära sig förlåta.
jag är inte likadan som min mamma, det kommer jag aldrig bli. jag liknar henne. som mamma skulle jag säkert bli likadan på vissa sätt och alldeles annorlunda på andra sätt. som mami skriver:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Lite sådär tänker jag också. Mina föräldrar har gett mig massor med kärlek, och de har säkert gjort sitt bästa. Dessutom är jag övertygad om att det knappast finns nån i hela världen som vill ens väl så mycket som ens föräldrar! Att de sen inte alltid tycker att ens väl är detsamma som man själv tycker är en annan femma. ;)
SvaraRaderasom jag svarade på min egen blogg. Jag har aldrig tänkt tanken att INTE göra som min mamma. Eller som mina föräldrar överlag. Så hela frågan kändes kanske lite obekväm. Dom har nog gjort sitt absolut bästa och jag hoppas jag kan föra guldkornen vidare. Svårt att förmedla sånt i skrift.
SvaraRaderalinda: så är det nog. Föräldrar vill en så väl som någon nånsin kommer att villa. men sm. Du skriver - de kan vara klurigt när det väl man själv tänker o de tänker på inte helt matchar... :)
SvaraRaderapia: jag tycker du förmedlade det bra i skrift. ärligt och samtidigt hyllande. jag kanske också var lite otydlig: jag tycker precis som du, guldkornen ska vidare och samtidigt är det nog väldigt bra att veta vad man inte tyckt om eller vad man fått tandvärk av, så att man kan undvika åtminstone det. just som du skrev. Min filosofering spann egentligen bara vidare från frågan "hur gör man för att inte bli som sin mamma". och samma missar vill man ju inte göra. men jag bara tänkte att helt olik kommer man väl aldirg att bli.
Just så! och tack för de fina orden!
SvaraRaderaBra skrivet. Det här är något jag också funderat över. Jag och mina vänner har genom åren fokuserat så otroligt mycket på det våra föräldrar enligt oss misslyckats med utan att förstå helt hur mycket de antagligen också lyckats med.
SvaraRadera