en tanke om ledarskap.

på kontoret vid kaffebordet. företagets HR-direktör noterar att några av mina kolleger håller ett möte inne i vår chefs arbetsrum. lite förvånad frågar han min chef:

- har de möte i ditt rum?
- tydligen, svarar min chef efter att tittat över axeln och konstaterat att där sitter de faktiskt. det händer ofta då jag inte själv använder rummet.

- det säger mycket om ditt ledarskap. sagt med en mycket uppskattade positiv ton.


jag jobbar ju med ledarskap, arbetsvälmående, arbetsmotivation och funderar mycket på sånt. jag bestämde just att jag ska börja dela med mig lite av mina funderingar kring allt detta här på bloggen.

driven blev i bilen

jag hade hurja bra drive inför dagen i bilen på väg till jobbet. det skulle bli en effektiv dag. så kom jag fram o nu sitter jag här som en fisk o gapar med frågande ögon. gick i lås. får inget gjort. läser bloggar. driven blev i bakluckan.

det här med föräldrar

mami fick en rubrik om förälderskap. klokt hon skriver. jag håller med. men samtidigt får sånt här mig alltid lite fundersam. varför försöker vi alla så hårt vara annorlunda än våra föräldrar? varför ska man så akta sig för det? visst har ens föräldrar gjort en del tokigt, jag vill också undvika att skapa den tandvärken (ord lånat av mami) som jag kännt. men för att vara riktigt krass: själv orsakar man säkert sina barn någon annan tandvärk. ledsen pessimismen - men såhär tror jag. det är det som är livet. besvikelser och att lära sig förlåta. jag är inte likadan som min mamma, det kommer jag aldrig bli. jag liknar henne. som mamma skulle jag säkert bli likadan på vissa sätt och alldeles annorlunda på andra sätt. som mami skriver:

Man är sej själv. Man lyssnar på de där klockorna, och så är man sej själv. Tror på sej själv... Och har man lyckan att ha sin mamma kvar då man själv blir mamma så frågar man henne. Frågar och tänker själv. Frågar och tänker själv.

jag är inte förälder än, så lätt för mig att säga. om jag nån dag är förälder; visst finns det grejs jag så till tusan kommer försöka göra på annat sätt än mina föräldrar. samtidigt är jag rätt nöjd med den jag är. och nåt finger med i spelet har väl mina föräldrar haft. jag tänker inte ge dem hela äran, men inte heller snuva dem på hela.

energi

jag kommer in i ett rum och första sniffen säger att energin är bortsopad under mattan, glädjen borttappad, den konstruktiva attityden hårt nedpackad i väskan och de personliga vakttornen bemannade.

skrutte går igång. sniffar, tittar, funderar. vilken utmaning.

under vilket matthörn är energin gömd? hur trycker jag på rätt knappar så att skrinet öppnar sig och känslan kommer med i spelet? utan känsla blir det inte bra. utan energi gör vi inte lyckade beslut.

jag blir riktigt uppjagad av sånt här - hur knäcker jag boxen. jag vet att energin finns. den finns hos alla. om de är på rätt plats, tar rätt plats och ges rätt plats.

störig idealist? jag får kanske sniffa på tå ibland så jag inte trampar på nån annans. men kan inte låta bli att se det som en utmaning, en möjlighet.

fler såna här morgnar...

...önskas såhär på tröskeln till december

mys i helsingfors

mysigt är ett bra ord som inte finns på finska. jag har myst det här veckoslutet.


en julklappsrekommendation är helsingfors-spelet till sådana som gillar staden. vi har spelat det två gånger på två dagar. lärorikt o roligt. jag vet nu på vilket årtionde de flesta gatunamn förfinskades, var den längsta rulltrappan finns o vilket det äldsta företag i staden är.

kocken

jag har kockat en hel del detta veckoslut, fick inspis.

som den moderna kock jag är har jag receptbok o skivspelare i ett. jag har blivit en (i)prylfreak. skrämmande. trodde inte det om mig.
glögg har också varit ett tema detta vslut. mums.

vid frukostbordet...

...med den finlandssvenska "kvalitétstidningen" framför mig suckade jag åt precis samma sak som Eva. jag citerar henne: "En sådan här artikel måste ju kännas som ett hån för mången ensamförsörjare, pensionär, vårdledig, studerande, arbetslös. Fine att publicera artiklar med tips på trevliga julklappar, men att försöka nischa denna artikel som nån sorts lågbudjettips är bara genant"

fråga bloggen

jag behöver råd av dig.

jag tror ännu på mycket snö o vinter*. jag behöver** ett par nya ordentliga vinterkängor. som är bra för slaskväder också...

jag är lite förtjust i de här lila-färgade... men men... jag har en röd dunrock. men en svart "gå-med-hunden"-rock. hmmmm.... jag vill ju mest använda dem ute me hunden men nog kanske också med min röda dunrock... går det?

annars måste jag köra på det här andra alternativet, men det känns inte helt jag eller lika roligt...

är det här nu ett sånt där klassiskt i-land-problem?

* om inte den här vintern så nästa... eller nästnästa...

** behöver och behöver... men ni fattar.

min största fasa

mami rädslar för det och svante har redan varit tvungen att göra det.....

om jag någon gång har barn kommer detta vara stunden jag kommer fasa för allra mest.

skövla sagoskogen. riva sagoslottet. driva alla skogstroll, féer, påskharar och tomtar på flykt. dränka alla sjöjungfrur och begrava julgubben i snödrivan.

se chocken i små ögon. chocken, insikten som sakta förvandlas till besvikelsen.

usch. och jag som ännu själv tror på alla filurer och typer...

jag får rysningar av lärdomen i peter pan: varje gång någon säger att den inte tror på féer så dör en liten fé nånstans.

kan man inte välja både ock? veta att de inte finns men ändå tro.
jag väljer det.
jag tror på hela fadderullan från snövit o dvärgar till tomtar och påskharar.
punkt.

delad glädje

jag gillar att börja morgnarna med att i bilen lyssna på nåt program i radion där de har tävlingar o delar ut priser. jag gillar att höra människor som blir uppriktigt glada*. jag blir sådär lite hjärtmosig, glad och promenerar leende in på jobbet. snacka om delad glädje. imorse hörde jag tjejen som vann aaltos morgonmålstävling - nu får hon köket fyllt med snygga kenwood-produkter. hurra vad glad jag blev för henne!


* såna som inte fattar att bli glada blir jag lite störd på. men kanske de bara är chokade.

det andra inhemska

jag skrev ett mail idag.
inget konstigt med det.
det var långt.
det var viktigt.
det var välstrukturerat.
det var på finska.

inget skumt ännu heller.
det var bara att när det flög iväg ut i cyberrymden till 17 chefer så slog det mig. för fyra år sen skulle jag inte ha kunnat skriva ett sådant mail. det skulle ha varit en angstfylld process, det hade inte blivit så strukturerat o det hade kryllat av klumpigheter o språkfel.

nu gjordes det inte med knip i magen o det tog inte hela dan. objektfel kryllar det säkert av men det kvittar. det är ändå välskrivet. för att vara jag.

på finska.
klapp på min axel.

yta eller djup

det snackas i  den finlandssvenska bloggvärlden om ytlighet*. om bloggar är för ytliga eller inte.  jag say: whatever. skriv o snacka om va tusan ni vill. ytligt eller ej. jag tar säkert ytlkighetspriset just nu. ingen djup närvaro här. bara ytlig vardag. men tyvärr filosoferar jag inte djupheter dagarna långa. det är ganska mycket ytligt i vardagen.

"jag orkar int stiga upp idag. regnar det? vad mörkt det är. juicen är slut. vad ska jag sätta på mig? var parkerade jag bilen? hinner jag till mötet? äsch - varför satte jag den här blusen, trivs inte alls. jag fryser. jag har varmt. jag är ännu också snorig. höna eller fisk till lunch? kom ihåg att ringa de där samtalen och skriva dessa femton mail. vinterdäck - vad är det? jag sku vilja åka till alperna. kaffet är slut igen. min kollega är rolig. vad glad jag blev av ett mail. borde åka hem. ska jag gå på jumppa eller inte? kommer det nåt bra på tv?"

så djupa är vardagarna. är era mycket djupare?

visst kryllar det av tänkvärda tankar också. men skriver man dem så där halvfärdiga mellan morgonmålsredogörelsen och dagens outfit så blir man lätt lite missförstådd. sådär så att mamma oroar sig eller någon tror man misslyckats med ironi eller bara är självdryg. kanske jag är mån om mitt rykte. andra kallar det självbevarelsedrift. är man bättre eller sämre om man är prutthurtig eller miserabel? hur mäter man sånt?

hur som helst - jag bloggar inte med nåt tema, jag gillar bloggar av alla de slag o yta eller djup går inte att mäta. endast i havet.


* jag minns int var men nånstans. orkar inte länka. gillar er ändå. 

skolbänken

jag har bänkat mig i skolbänken för två dagar. jag ska bli ännu mera HR-proffsig under det kommande halvåret, två dagar per månad sitter jag i skolbänken o ett krävande projektarbete ska göras. jag är ivrig som sju-åriga skrutte som gick till skolan med ryggsäcken på ryggen. skillanden är rasterna - hopprepet har bytts ut mot kaffe. och luncherna - sundmans krog istället för skolmatsalen.....

kärlek

jag är förälskad i min jacka jag fyndade i stockholm! eller fynd kan man inte tala om, den kostade skjortan. men we are meant to be together! jag bestämde mig i september att en ny kappa ska köpas. tiden har inte räckt till. nu stegade jag in i en ljuvlig butik på söder. provande denna och blev svag i knäna. effektiv shopping. edit: det är alltså den enda jacka jag provat...

fniss

ligger i min hytt. sladdriga, sliddriga lakan. ni vet. sådana kryssningsbåtslakan.

på väg hem från stockholm. ett annorlunda vslut för mig. uppfriskande. roligt med nya ansikten, ansikten på bloggaren. snygga o charmiga sådana!

utställning, shopping, mat, livstankar, vitt vin, ny kappa, skumppa, diskussioner. allt avrundat med mycket bra skratt o fniss.

e de måndag imorrn? idag?

dagens tanke

i hotellrummet. godnatt.

mera...

dagens andninspaus

fysiskt stopp i andningen alltså. så fina var bilderna på fotografiska museet. minns int namn på fotograf nu, men andan tappade jag. porträtt på afrikanska djur.

dagens lycka

fick träffa denna filur (en av mina bästa guddöttrar) några timmar. vi hann både bygga hus åt ett helt zoo, leka glasskiosk o cykla.

resa ensam

naja njuter av att resa ensam. det är nåt konstigt med det. inte skulle man ju alltid vilja resa ensam. men jag känner den där känslan naja beskriver. jag blir löjligt harmonisk på nåt sätt. tillfreds. ute i stora världen. ensam.  våga och kunna njuta av det. det är skönt.

fick mig att tänka på min indien-resa. det känns som oändligt länge sen och nästan lite overkligt o suddigt i kanterna. men jag gjorde det. jag var där. med mig själv. hade många såna där ensamhetsstunder.

brööl

jag tror jag tar mig en liten brööl

- inte nog med rosen, jag har fått två så fina textmeddelanden idag att jag bara blir svag i knäna av rördhet samtidigt som jag stäcker på mig som en stolt tupp.

att kunna beröra andra människor och på nåt sätt hjälpa dem känna sig bättre som människor. o så tackar de mig för det o berättar vad de uppskattar i mig, de berör mig tillbaks. shit va jag känner mig stolt, lycklig, glad över att vara jag och ha sådana människor omkring mig.

jag ska bara lägga mig raklång på golvet nu o känna livet i mig!

dagens höjdare!

plötsligt står det i pennstället i mitt arbetsrum en ros!
efter lite detektivarbete vet jag vem det är - min kollega!
varför? "för att du är du, du är en kiva kollega!"

grumpf

grumpf för snuvan som bosatt sig i näsan när jag har som minst tid med underhyresgäster. grumpf för yrande o oklart ansvar om vem som ska fatta beslut i vad.

tjohopp för bra dag med våra chefer idag.
tjohopp för sushi med tjejkollegerna ikväll.
tjohopp för två spännande kommande dagar på jobbet - lansering av vår vision och värderingar!

imorrn ska jag morra åt förtagets HR-chef, sen äta midda med honom, VD:n o min chef. Det blir en spännande kväll.

tjohopp-listan vann denna kväll!
tack o godnatt.

akta vad du önskar dig...

...det kan bosätta sig en ful gris i ditt skåp...

anne skriver om det här med lurviga kompisar - levande o icke-levande. det fick mig att tänka på en ful ljusröd mjukisgris som bor i vårt lakanskåp. bakom lakanen....

storyn om honom började i oktober för några år sen. jag undrade vad sambon önskade sig i julklapp.

"en ljusröd elefant".

jahapp..

jag strosade till det stora varuhuset någon dag innan jul för att panikshoppa julklappen. de hade ingen elefant så det blev en gris. han är mjuk. han är ful. han är det ljusrödaste jag nånsin sett.

han bor i vårt skåp nu. till o med småbarn blir ju rädda för hans ljusrödhet.

så tänk på vad du svarar om julklappsönskningar.... *

hela situationen blev ännu mera pikant av att jag sprang på sambons mor på det stora varuhuset. jag förkunnade glatt att jag just uppfyllt sambons julönskan om en ljusröd elefant. så visade jag henne fyndet.

"mutta toihan ei ole elefantti" (men det där är ju inte en elefant).

stackarn - hon blev nog lite orolig för sambons val av kvinna där en litet ögonblick...

* till mitt försvar kan jag avslöja att han nog fick någon annan julklapp oxå, men den minns jag inte lika bra som denna. :)

konstaterande

jag: på lördag måste jag köpa ny bil.

sambon: varför det?

jag: ...eller byta till vinterdäck.

lärdomen i detta: man har alltid ett val.

radioskugga

hoppar in i bilen på morgonen. slår på radion. där fortsätter exakt samma sång spela som när jag stängde av bilradion igår kväll. nästan lite spooky.

en bra dag

jag har en vän, som har en mamma som varje dag skriver ner små saker hon är tacksam eller glad för. hon har ganska många böcker redan. jag gillar tanken. tänk vilken kraft som sitter i de böckerna en dålig dag!

jag hade min småsaks-samling på gång nån gång. det ska nog bli en sporadisk följetong igen...

idag var en mycket bra dag. både på små o stora vis.

jag såg en människa växa minst 20 cm då hon gick genom en tuff grej - det är inte alls roligt att vara chef ibland, att ta tuffa beslut är inte poppis. att vara chef, då människan i en vrider sig av obehag. chefen ska vara mänsklig men om chefer bara är mänskliga skulle inga företag klara sig.

jag såg en annan chef hitta en tråd att ta tag i o gå vidare med, hon hittade plötsligt en trådända mitt i oredan. nånstans där hon kan börja nysta ut det hela.

jag kände att jag verkligen hjälpte en person idag. bara med att prata, bara med att säga hur hon kunde gå vidare, bara genom att ge feedback, positiv blandat med sådan "titta utifrån"-feedback. det kändes fint.

det kändes fint att jag insåg att jag ser nåt, att jag kan läsa nåt i situationen och jag kan göra henne uppmärksam på det.

det kändes fint att hon gav mig feedback - indirekt, utan att tänka på det som feedback, men jag lyckades för en gångs skull höra det och jag tog till mig det.

vi gnäller alla ofta om feedback - och visst ska vi få det. men ibland funderar jag... lyssnar vi? hör vi verkligen den där riktiga, äkta feedbacken som kommer i mitten av allt annat, mitt i en mening? inte den där som är paketerad i ett samtal på bestämd tid och plats. utan den där feedbacken som är den riktiga - den som ingen tänker på men vi ger varann. lyssnar vi? eller väljer vi alltid att höra det andra?

det här var en tanke om feedback - inte den utlovade, men det kommer fler... det kan jag lova!

suck

visst är det bra att vi här i norden är så renliga, så ordentliga, så hygeniska, så noga, så noga.

det känns ju tryggt.

men ibland vill jag bara sucka.

är det nu så fel att få servera ett glas vin på sin pop-up-restaurang på restaurang-dagen två gånger i året? vem kan det ta kål på?

hygienpass i all sin ära, men jag blir så matt på hygien-hysterin i norden ibland. den tar sakta men säkert kål på alla scout-, skol- och andra basarer där man säljer hembakat. den tar kål påsmå roliga spontan-serveringar och annat mysigt. allt ska ju kollas med polisen  o myndigheterna först.

dagens suck.

teaser

oj, har en massa viktiga inlägg i mitt huvud men orkar inte skriva nu. men jag retas med er o berättar att det bland annat handlar om paavo lipponen och vit klänning, min filosofi om att hitta sig själv och några tänkvärda tankar om feedback.

i'll get back to you. eller om jag glömmer / tappar lusten så retades jag bara.

dagens (om inte veckans) hjärtmos-bild

min guddotter kommunicerar med sitt fordon...

det blir dessutom så tydligt då hon är döv o använder teckenspråk...

bestämd så tusan ska man va med bilar.

hjärtmos - jag smälter om och om igen när jag tittar på den! 

mångsysslare

en kär hobby för mig är scouting. därför har jag startat en egen blogg där jag pladdrar om sånt. visst gör jag det här också. o där pladdrar jag kanske också om annat än scouting. men jag ville ändå ha två världar liksom. skitsofren eller mångsysslare - ni får avgöra. :)

gomorron!

jag hittade min hatt! hade glömt bort att jag köpt den i våras! va glad ja blev o va snygg* ja blev!

min sambo tycker jag ser ut som en Lotta** i den. o det är ju inte helt fel. dem lyfter jag gärna på hatten för!

*en gnutta ironi kanske, men bara lite för visst e jag snygg i den.
** de där lottorna från kriget alltså.

hemmaliv

idag har jag riktigt storkört på det här med hemmaliv. slängt ihop en smaskig omelett, bakat scones o nu drar jag ut på långprommis! sen vankas det scones me ost o sylt o te!

dagens insikt

veckan som lurar bakom hörnet är den andra veckan sedan juli som jag inte ska resa nånstans på hela veckan! knappt så jag fattar.

var riktigt tvungen att dubbelkolla. nope - inga jobb-grejs utanför ring trean, o inga scoutgrejs som kräver packning. tjoho! inget packa undisar o tandborste!

jag har fyllt kylskåpet med färskheter.
bara för att jag kan.
jag äter hemma varje dag.
imorrn ska jag köpa blommor.
bara för att jag verkligen kan njuta av dem ända tills de vissnar istället för att se dem ett par dagar o sen komma hem till en vissen bukett.
jag ska gå ut med hunden varje dag.*


* tack min sampo att du varit flitig promenerare morgon som kväll denna höst. kram

nostalgi igen

på tal om nostalgi...

Jag gillar Baz Luhrmans beskrivning på råd av människor med erfarenhet. det är nostalgi.

"Be careful whose advice you buy, but be patient with those who supply it.
Advice is a form of nostalgia.
Dispensing it is a way of fishing the past from the disposal, wiping it off, painting over the ugly parts and recycling it for more than it's worth."

- ur "speech to the class of 99"

nostalgi

*nyss hemkommen från ett jubileum som hör studietiden till*

det är nåt med studieliv och nostalgi. de går liksom hand i hand. denna fest var inte nostalgisk för mig så jag hade chansen att betrakta. det är nåt spännande över nostalgi över ungdomens studieliv eller festyrsel. det kan egentligen vara studieliv eller liv kopplat till ett visst gäng eller en viss hobby. man blir mjuk i blicken, ett småleende smyger sig fram o hela kroppen slappnar av i en drömsk suck. historierna och skratten letas fram ur skrymseln o vrår.

har ni märkt det? det händer för många, symptomen större eller små men jag känner igen det hos många.
det är lite fint på sitt konstiga sätt.
att försvinna en stund i de där stunderna då man ägde världen eller åtminstone stunden. man var störst på jorden samtidigt som man var minst.
det är nostalgi.

snabbvisit

jag gjorde en snabbvisit till stockholm för att hälsa på lite små-filurer. (as in brorsbarn) nu på väg hem efter ca 16 timmar* här. På den tiden hinner man med mycket roligt. Pippi Långstrump-teater på teckenspråk, rita minst 10 bilder, bygga legostall o moka skit i stallet många gånger om, leka "var är kaninen", äta stort lass med sushi, se på film, läsa Robin Hood som högläsning och sova 7,5 timme. effektivt o myke bra säger jag!

* tänk om man skulle hinna med så mycket på två arbetsdagar....

jag vill även tillägga till denna rapport att arlanda express är mycket bra. det bara e så.

motivation, spegel o yrkesstolthet

jag beundrar människor omkring mig som har en outtröttlig motivation. som verkligen vill lyckas med sin uppgift. som är stolta över som yrkeskunskap. jag beundrar också sådana människor som tittar sig i spegel o funderar " hur gjorde jag nu där?" människor som är är profesionella på det de gör och ändå kan lära sig nytt. det är de som kan bli mästaren.

och jag säger då det: underskatta aldrig alla de yrken runt omkring oss, de dom gör den lilla skillanden, de som ser till att vår vardag löper. hurra för alla högutbildade duktiga människor som kan delta i "kansallinen etätyöpäivä"* eller annat. jag har enorm respekt för dem också. och tanken bakm etätyöpäivä är fin, miljövänligt o så. men samtidigt blir kag lite frusse**. den största delen av folket jobbar med sånt där det inte är möjligt. eller åtminstone lova jag att du skulle bli purken när du vill köpa mjölk eller medicin o på dörren möts du av lappen - etätyöpäivä. eller tänk bara hur lyckliga vi blir om lärare o sjuksköterskor skulle göra det.

det här blev rörigt. hur som helst vill jag säga att när du har ditt lediga v-slut o vill gå o shoppa så är det många profesionella människor som gör och gjort ett fint jobb för att du ska trivas***. o de är minst lika stolta som vd:n. det är de där små grejerna vi inte alltid ser. o så är det bara.

<i>* http://www.etatyopaiva.fi
** frustrerad
*** jepp, jag vet att jag är lite jävig nu.. jag är bara så tusans imponerad o stolt över den personal jag får förmånen att jobba med</i>!

land o rike runt

uleåborg o lahtis på samma dag. om nån påstår att det inte finns kulturskillnader inom samma land så ljuger den.

bara så ni vet.