det här med måndagar....

... det är ett fenomen, ett begrepp, ett samtalsämne på nåt sätt.

anne beskrev dagens måndagskänsla helt ypperligt. många brukar ha en allmän "hata måndagar"-linje. men min linje är helt vad som faller på.

vissa måndagar är jag on top of the world o ser framför mig hur jag uträttar stordåd uppe på min världstopp hela veckan. kring onsdag brukar jag inse att dåden inte blir riktigt så stora o jag glidit ner mot dalen. andra måndagar är just sådär som anne skriver - jag e liksom så långt nere i dalgångens grop att horisonten inte ens syns vid bergstopparna. då ser jag framför mig hur allt blir ogjort, ingenting som jag tänkt mig. då brukar jag vid onsdag inse att "oj det är ju ren onsdag, det blev int så farligt som jag trodde". jag finner mig till o med en bit upp längs kullen o ser solen.

va e nu sen bättre - uppförsbacke eller nerförsbacke?