godis åt alla o lite uppfostringsåsikt

på café ikväll blev det godis åt alla som var med. årets godaste glass (kanske den godaste glass jag nånsin ätit) åt mig o hundkex (innehållande allt från anka o lax till grönt te o sjögräs) till knytte.

tänkte på att jag är glad att man äntligen i Finland kan ha med sig hunden på vissa cafeer. (okej - de där kexen de sålde var lite att ta i) 

jo, jag är en sån där hundägare som tycker jag kan få ha med min hund i vardagen. om andra får ha skrikande, snoriga ungar med sig överallt så kan jag väl få ha en hund som knappt gör väsen av sig under mitt bord? 

nej, jag godkänner inte hundar överallt o kommer aldrig ta det för givet att jag kan släpa med henne överallt. o argsinta, vilda eller ouppfostrade hundar hör inte hemma bland folk. jag har full respekt för rädsla och obehag inför hundar. o självklart allergier. (men kan inte sånt till o med förekomma inför barn? - gick jag för långt nu? ;) ) 

min åsikt såväl som med hundar som med barn är att de blir mycket vad man gör dem till. hundar o barn är speglar av sin omgivning på många sätt tror jag. (visst påverkar karaktärsdrag o lynne till en del) den största bjässe hunden kan vara den goaste medan en lite golvmopp kan vara farlig för sin omgivning. det största ansvaret ligger på den som befinner sig i andra ändan av kopplet. nervöst, hispigt skrikande gör nervös, osäker hund.

nu tror ni alla min lurvis är en ängel o jag världens hundviskare. nej. men min åsikt är denna.

o samtidigt som jag jämför barn o hundar (många uppfostringsmetoder är faktiskt desamma) så anser jag nog oxå att en hund är en hund o jag kallar henne aldrig "gulle".