trefoting

ibland står jag i situationer där tårar borde komma. och undrar över varför mina tårar inte kommer. stunden känns nog men det kanske inte syns på mig.

sen kan istället tårar överraska mig helt i andra stunder. som igår.

jag körde bil o i röda ljusen gick en pojke över gatan med sin hund. jag såg bara hunden. som släpade ena baktassen. den kunde inte gå vanligt utan fick skutta fram. anstränga sig lite extra o annorlunda.

det bara knöt sig i magen o jag måste snyfta några kilometer framåt.

Brev till himlen

Grattis på födelsedagen mormor!

det är rätt många år sedan vi sågs men du är hela tiden med oss i små detaljer.
i apelsinmarmeladen, i mina gula byxor som du överraskade mig med att tycka om.

igår var du med oss när vi hängde upp gardiner i mammas hem; att vi fick dem rätt och snyggt skruttade i kanten och perfekt hängda var nog tack vare din inflytelse. du skulle tycka om mammas nya hem. vissa detaljer skulle du först undra över men sen skulle du sätta dig i soffan o njuta av ljuset.


du är ofta med mig i blommorna. jag kommer aldrig att pyssla om dem som du gjorde, föra ut dem på balkongen till natten och byta vatten varannan dag. men jag kommer njuta precis lika mycket av dem som du. och tänka på dig.

Kramar och hälsa morfar!

en ny sorts rädsla

min kompis blir äldre. allt ofta fångar jag mig själv då jag tittar på henne o funderar hur hon mår, om hon är okej och vad som kommer att hända.

kanske en onödig fundering då jag ofta i hundparken får frågan om hon är valp.

men jag ser också de andra stunderna. då hon är trött. då hon sover mer än förr. dricker vatten mer än förr. att hon har gråa hår på nosen. att ögonen hänger ibland.

hon är nog inte på väg nånstans än. och hon är sig själv. men tanken att hon inte alltid finns slår mig nu oftare än förr. och att hon inte kan säga till mig vad hon vill. hur hon känner det. tänk om jag missförstår henne, tänk om jag inte fattar när hon behöver hjälp. men innerst inne litar jag på att hon nog ändå säger och jag förstår då det gäller.

uppsägningar, byråkrati och kreativitet

läser mycket tidningar just nu. gillar att försöka förstå världen omkring mig. samtidig tror jag det är omöjligt. att förstå den alltså. ju mer jag vet desto mindre förstår jag. men ändå är det bättre att veta mer. för då jag inte vet men tror mig förstå - hur mycket risk för missförstånd finns det inte då. okunskap är helt säkert orättvisors o ojämnlikheters moder.

mycket nyheter om uppsägningar och yt-förhandlingar. ibland får jag en klump i halsen även om jag har turen att än så länge undgå sådant. samtidigt tror jag det ska vara så här. historien upprepar sig och inga kurvor kan gå bara uppåt. för att vara riktigt glad behöver man vara ledsen. för att samhället ska hållas vettigt och utvecklas behöver det brista ibland. så tror jag ändå. men det är ju inte kul för dem där det brister.

tyvärr tror jag ändå vi har ohållbara system inbyggda i vårt samhälle ibland. en traditionell motsättning mellan arbetsgivare och arbetstagare. istället för att jobba ihop. så många styrande ramar. som styr alla med samma hand. läste nyss en artikel om varför byråkrati är bra och jag håller med. man påstår ofta att byråkratin är innovationens och kreativitetens fiende. det tror jag inte på. kreativitet och innovation föds då du har tryggheten att röra dig. då du vet var ramarna går, vad spelreglerna är och vart vi vill nå men det finns en yta, utrymme för dig att hitta bästa vägen. kreativitet föds inte ur tomma intet utan i ett sammanhang, ingen fotbollsspelare har blivit känd för bedrifter på en åker, det är på spelplanen med tydliga mål som de gör de innovativa och modiga försöken.

byråkratin ska vara öppen och tydlig, ärlig. men samma byråkrati ska inte styra ett helt land, alla företagen däri. det begränsar kreativiteten i företagen eftersom förutsättningarna är annorlunda. här finns motsättningen jag syftar på. att högre makter och förbund besluter om spelreglerna för alla och då begränsar kreativiteten som finns i människorna, både i arbetsgivare och arbetstagare. att skapa rättvisa med bryåkrati fungerar bara till en viss gräns. livet är orättvist, det blir aldrig fullständigt rättvist.

att resa själv

landa på ett flygfält
gröna väggar denna gång
vandra bland folk
som möter varann, som kommer hem
som samlar kartor, på väg till sevärdeheterna
går jag själv med min stora kasse
sätter mig ner mitt i allt o dricker en kaffe
extroverten som njuter av att resa ensam
ta mig fram i världen. hitta tåget.
jag o mina tankar. lugnet har lagt sig.
plockar upp min bok.

älskade hem

konstaterade senast idag att jag älskar mitt hem. så stjäl därför passande denna lista av Pia, som stal den av Hanna.

1. Din första möbel?

en säng. köpt på Jysk i borgå när jag flyttade dit som underhyresgäst (se fråga 12). sen när jag flyttade in i mitt första egna hem var det en riktigt IKEA-(mar)dröm. inga möbler kvar i dagsläget från den tiden.

 

2. Det här retar jag mig mest på i mitt hem

att det under veckorna samlar sig små odefinierbara högar av stuff i olika hörn. försöker skylla på hunden men hon ser oförstående ut. varje fredag far jag runt som en virvelvind o eliminerar högar för att kunna njuta av veckoslut sen.

 

mitt vita plankgolv älskar jag men en vinter som denna retar det mig oxå lite. hur man än tvättar hunden så kan ni ju tänka er tass-märkena....
 

3. Ska gästerna ta av sig ytterskorna när de kommer på middag?

absolut! jag tar själv av mig strumpor också; barfota på sommarn o på vintern yllesockor (mer plats för tårna)

 

4. Gardiner eller inga gardiner, och i så fall varför?

inga gardiner. eller i sovrummet en rullgardin som väntar på att bli uppsatt.

för att jag älskar luft och space och fönstersmygarna i gamla hus.

 

5. Vem byter lampa hemma hos dig?

klurigt ja... det är nog jag själv.

6. Vem borrar upp hyllorna?

jag själv eller pappa (om det kräver mer än min racer-akkuborrmaskin).

7. Vad lämnar du kvar om det börjar brinna?

usch... allt utom någon/några av farmors tavlor och ett smycke jag fått av mormor.

 

8. Vad kommer aldrig över tröskeln?

spetsgardiner eller spetsborddukar. krussiduller eller storblommigt.
 

9. Hur snabbstädar du innan gästerna kommer?

lavoarerna - jag HATAR skitiga sådana. röjer tamburen (skoberget och jacksamlingen ryker in bakom stängda dörrar). fluffar till kuddarna i soffan. (mycket effektivt för att det ska se städigt ut)
 

10. Hur många kuddar har du på sängen?

en STOR med en mycket viktig o fin historia.

11. Hur mycket skulle du betala för en lampa?

lite på samma linje som Pia här. om den är riktigt rätt så får den kosta. denna bostad är faktiskt en riktig lamp-investering. tre utsökt fina lampor som jag älskar. en som jag drömt om länge, en som som köptes väldigt extempore och en som ännu väntar på att bli upphängd men jag vet redan nu att den blir coolast i världen.

12. Hur såg ditt första boende ut?

underhyresgäst med aaltomöbler o balkong. en rolig början på eget boende.

13. Vad har du på nattduksbordet?

böcker, böcker och mera böcker. och fotkräm.

14. Varför bor du där du bor?

för att jag alltid valt hem på basen av magkänsla. hade omedvetet drömt om dessa kvarter länge. när jag såg lägenheten visste jag att det var mitt hem.

15. Vad inspireras du av i inredning?

ljus och lebensraum. färger.

16. Odlar du?

tulpaner. nya direkt då de förra vissnat. annars har jag en blomma som följt mig sedan första hemmet. den kräver inget, är omöjlig att döda och bara följer snällt med.

17. Vilket är ditt favoritrum, varför?

oj, svårt att välja mellan mina två... men kanske ändå vardagsrummet/köket. det är ju här jag lever! älskar planerade o oplanerade bjudningar så mitt stora matbord är lite av favoritmöbeln.

 

 









spår av mysig fest







 

vinnaren

känner mig som en vinnare! en massa stora projekt som går framåt o konsiga case som löser sig.

o ännu mer vinnare blir jag av att nästa vecka befinner jag mig i norra Italien där väderprognosen ser ut såhär:

legenden som föll

skrytbloggen rapporterar:

jag skidade finlandialopp, nog ett förkortat så bara 20km. men jag hade endast 12 km träning i bagaget så är helt nöjd. dock var det nog mer vattenskidning, skrinning o stavgång än skidning men hur som helst.

I en nerförsbacke hojtade en gubbröst åt mig att hålla mig ur vägen o strax efter susade Juha Mieto förbi mig i gulsvart hel-tajt-dräkt och en rejäl kul-mage. jag kände mig ärad av tillsägelsen.

han susade iväg på vingliga ben o föret var tufft till o med för ett proffs så han drattade omkull längst ner i backen.

så inte nog med att Juha Mieto har hojtat åt mig i skidspåret, jag har dessutom skidat om honom.

snacka om finsk kulturupplevelse. jag är en rikare människa idag!

ps. visst ser bilden ut som direkt ur 80-talet?

tårtpropp

hörrni. 

det här helt fatalt. 

jag har i flera veckors tid tänkt att jag måste skriva det där inlägget om den där veckan då jag åt sju runebergstårtor (inga minitårtor, bara rejäla sådana) 

men nu har det liksom blivit en propp i flaskhalsen av det inlägget. för när det bara snurrar som ett sånt där "måste-skriva" så blir alla andra inlägg i flaskan oskrivna. 

helt befängt egentligen. så kanske det är dags att ta sig över tårt-tröskeln. 

kan konstatera att det var en vecka för tre veckor sen o den var både bra o konstig o känslosam. grät, fnös, sa upp mig mentalt, skrattade, var glad o hade ont i magen. då är det bra att äta många tårtor. o så kunde man ju inte lämna bageribakade tårtor oätna på kontoret, sådant är ju slöseri. 

ah - skönt. proppen gick. 

sportlov utan lov

började veckan med lite plask. tänkte försöka köra sportlovsvecka minus lov.
inte för att jag "borde", för att det är viktigt eller prutthurtigtduktigt. utan för att jag vill.

det hela ska avslutas i en riktig bravur, ett finlandialopp som lär bli vattenskidning eller stavgång, men hur som helst så blir det av.

arrangörerna rekommenderar dock att man inte tar sina bästa skidor med sig.... hur gör man om man har bara ett par? lånar pappas största skor o kör med dem?

plaskplask
det blir just bra det här. som lisa skulle säga.

lycka är...

...en snarkande hund under sängen
...en promenad med en klok vän
...en glad gu'dotter
...ärliga, uppriktiga ord av vänner
...att vara jag

dagens bästa hälsning!

dagens "life-is-good"

det snöar! vinterskruttet älskar!
stunden inföll då jag promenerade hem efter en bra kväll med goda vänner, god mat o melissa horn.

först gick jag nerböjd o raskt. undvek vinden, tittade inte kylan i vitögat. men så ändrade jag mig. saktade in, lyfte blicken, lät snön yra o kände mig varm i min sköna mössa. och såg en vacker stad.

om pakkoruotsi o tvångsfinska

en eloge till radio aalto som alltid intervjuar svenska kändisar på svenska! o dessutom utan att strax efter nästan-simultan-tolka till finska. 

det är för mig en levande o glad tvåspråkighet. inte att tvingas hit och dit utan att göra det naturligt. om vi anser oss vara ett tvåspråkigt land måste det väl inte vara antingen eller? varför ska de svenskspråkiga medierna alltid översätta alla intervjuobjekts ord till finska? om vi vill ha tvåspråkighet ska det väl fungera åt båda hållen?

och nåt jag får fnatt med: varför i hela fridens namn måste vi ordna något som heter "den finlandssvenska idrottsgalan". det finns ju redan "Suomen Urheilugaala"! vi hojtar högt när finnarna inte förstår oss men sen gör vi allt för att upprätthålla våra egna höga "vi-är-så-speciella-att-vi-måste-ha-egna-galor"-murar. jag blir så f*rbannat trött o besviken på sådant. 

vi är mycket starkare om vi kämpar för en levande tvåspråkighet än då vi kämpar för en levande finlandssvenskhet. 

det här ville jag morra för idag. 

godnatt

life is good-moment

som jag konstaterade i förra inlägget har jag omedvetet utvecklat en ny vana som jag gillar. kommer på mig själv tänka att "livet är bra". nu ska jag försöka samla på de där stunderna, de är ju guld värda.

dagens life-is-good moment i bilen. på väg på lunch. tänkte på att jag lyckats i många jobbsaker denna vecka. tänkte på en rolig kommentar om min effektivitet som min kollega gav mig. tänkte på att jag måste ringa en vän o säga förlåt.

vanor och vanor

ny vana (tydligen): minst en gång per dag kommer jag på mig själv med att konstatera att "livet är just bra"

dålig vana: kvällsvakandet, blir produktiv efter kl.21 och eftersom morgnarna ändå är tidiga är det ingen höjdare.

smålustig vana: går oftast in i samma bås på toaletten på jobbet.

riskfylld vana(?): har gått ut o lämnat nycklarna hemma femfalt fler gånger det senaste året jämfört med hela mitt tidigare liv.

irriterande vana: glömmer alltför ofta att svara på meddelanden som jag läser i "farten" och inte kan svara på direkt.

fin vana: jag tvingar folk att titta mig i ögonen när jag ger dem positiv feedback.

onödig vana: har bilen full med stuff för att jag inte orkar tömma den.

vana jag retas för: att jag frågar om jag stör när någon svarar i telefonen. de(kollegerna) brukar påstå att de nog inte svarar om det är dåligt läge.

om hur trist kan vara givande

det potentiellt stentråkiga mötet idag visade sig vara super givande!
inte direkt inspirerande eller mind-blowing. ämnet är i min värld trist. men det var konkret, nyttigt och igen lärde jag mig minst 17 saker kommer underlätta mitt o min organisations liv.

han kom utan fluga men var lika lustigt analyserande som alltid.

"idag blir en bra dag"

den där sista stressiga obehagliga stunden i tamburen. då det redan är lite bråttom. du försöker redan tänka i kommande dagens jobb-banor. svetten hotar att titta fram o du skyndar dig ännu mer att snöra skorna.

jag försöker starta en ny vana. just då stannar jag upp ett ögonblick och tänker:

"Idag blir en bra dag."

tror att det åtminstone blir snäppet bättre då. attityd är a och o.

en lista på en torsdag

kände för en lista så stal den här av Pia.

Vad har du på Dig?  mjukisbrallor o tjocka sockor

Hur mår du? 
sömnig men fånigt och mysigt nöjd med tillvaron

Vad önskar du just nu? 
att bli av med ett projekt som tar av min sovtid och som hägt med som energitjuv för länge. för att jag bara tror att det faller utan mig. helt fjantig tanke.

Vad har du ätit idag? 
hmmmm... minns nästan inte. men alla de måltider man ska; frulle, lunch o middag.

Vad ska du göra i morgon? 
ha ett möte jag väntat på länge, ett projekt som stått i farstun en evighet, nu måste vi få det klart. stentråkigt innehåll i princip men en lustig typ (han brukar ha fluga).
sen ska jag dricka fredagsvin o förbättra världen.

Och på söndag?
långfärdsskrinna! vara ute! älskar kylan o vintern! och tid med vänner.

Vem saknar du?
hmmm... just nu saknar jag nog ingen. vet var jag har dem jag behöver.

Senaste köp? 
flataskidor(!)

Vad skrattade du senast åt?
skrattat många gånger idag! senast åt pias jobb-analyser.

Vad grät du senast åt?
oj, jag minns knappt! jag som brukar gråta titt som tätt för ventilation och som snörvlat lite för mycket de senaste åren. bra flow här tydligen!
tror det var Monica Zetterlund filmen. 

Vem sov du senast med?
ja den va klurig. :) knytte i fotändan var tredje kväll ungefär - räknas det?

Vad läser du just nu? 
Kristian Gidlunds bok (hans blogg under hans cancer) - bara 15 sidor läst o är totalt tagen av hans sätt att skriva.

Senast sedda film? 
Monica Z - mycket sevärd! (visste ingenting om henne innan så det är inte ett krav)

Vem var den senaste som ringde dig? 
min kollega som jag försökt få tag på lite tidigare. jag har dock ringt en massa människor idag! ville prata med alla. ringer i kors med en viktig typ och det är lite småirriterande.

Vart vill du åka just nu?
tja, har nog inte bråttom nånstans just nu. ut i skärgården eller upp på ett fjäll är väl det jag mest längtar till. eller sitta under en gran o dricka varm choklad. inget oöverkomligt alltså.

Senast 3 inkomna sms? 
en kompis som testar sin nya ifån, en simhallsbiljett av sporttipassi och ett ok som svar på att jag är försenad. (igen.)

Vad stod det i ditt senast skickade sms?
går in, övre våningen

Vilka kändisar har du blivit jämförd med? 
tror jag aldrig blivit jämförd med en kändis... inte så jag minns.
eller räknas Maija Mehiläinen?

som kuriosa kan jag också nämna att jag aldrig drömt om att kyssa en kändis eller överhuvudtaget träffa en kändis. jag går liksom inte igång på kändisar tydligen.

veckans recap

det har varit en bra vecka.

utan att egentligen vara speciell. och eftersom det bästa med bloggen är att här kan man gömma sina guldkorn som man annars glömmer bort så tänker jag göra en liten sammanfattning.

 

måndagen susade iväg i möten men det känns som om vi kommer framåt i en hel del projekt. vi håller på med en anbundsrunda för ett större samarbetsavtal och jag lär mig massor.

älskar känslan av att se att den roll jag fajtats för att få till vårt team verkligen bidrar, inte åt mig men åt cheferna, organisationen. det var inte onödigt att jag tog fajterna.

 

sov för lite de två första nätterna denna vecka. på tok för lite. men klarade dagarna med bravur ändå.

åkte till kuopio och tillbaks. med stop i mikkeli. bra diskussioner och glada ansikten.

 

körde i vinterlandskap som var så vackert att vi gång på gång måste sucka över hur f*rbannat vackert det var. pratade massor med min kollega.

 

idag sprungit från möte till möte - möten med människor. tuffa och mindre tuffa.

när jag gick ut från sista träffen stod jag på en mörk parkeringsplats i Vanda och hojtade högt; dessa människor! ljuvliga människor. det är dem jag har passion för. människor som utvecklas och utvecklar. som varje dag försöker vara lite bättre och göra vardagen lite bättre för sina anställda eller kolleger eller kunder. och känslan att få vara med dem i processen. att få bidra riktigt lite. att göra en skillnad för dem jag tror på.

 

jag blir aldrig mätt på att se människor i ögonen. att möta dem.

 

staden är vacker

snöflingor som faller lätt.

bromsar i röda ljusen.
fyrbåten ligger mörk vid kajen,
röd och go'
ljus ur restaurangens fönster,
mjuk kontrast i roströd tegelvägg
väggen som sett tusentals historier,
gestalter passera förbi
uspensisk runda gestalt,
tryggt vakande från sin kulle
det blir grönt.

ensam vagn
täckt av grov pressenning
lämnad kvar
på salutorget
väntar på morgondagens handel
snöflingor lägger sig till vila därpå

svänger förbi kasertorgets kullerstenar
år av fötter som lämnat osynliga spår
tysta minne av dem där gått

snöflingornas skarpa kontrast
mot mörk himmel
johanneskyrkans torn
reser sig därmot
spöklikt, obehagligt
och vackert.

make friends with your enemies

de finns inte utanför dig. de sitter inom dig.
de där grejerna du inte gillar i dig själv. som du blir arg på. som du suckar över. som du skäms för. som du försöker täcka med annat. som du försöker ändra till raka motsatsen. som du försöker gömma.

och ju mer du gömmer undan dem, desto mer gör de sig påminda. som ett litet irriterande ljud i örat. som en kliande fläck på ryggen. just där du inte når den.

make up with them. ta fram dem i ljuset. var okej med dem. först när du ser dem o vågar prata om dem så kan du göra något åt dem.

plötsligt tar de mindre plats bara av sig själv. när du ger dem utrymme utanför så slutar de ta utrymme inuti. de får bara just det utrymme de förtjänar och något annat kan ta deras plats.

winter wonderland

har just krupit i säng på scandic i kuopio. susat hit med en kollega ikväll. genom ett fantastiskt vinterrike. inte så mycket snö men ett lagom lätt täcke som lagt sig över allt. vita gnistrande träd. en himmel smockfull av stjärnor. rofyllt. jag gillar att ibland bara susa långa vägar i bil. på tomma vägar. ensam eller i bra sällskap.

tack

nu drar jag en klassiker: att vi säger ordet tack alldeles för sällan.
jag tänker ofta "tack" - tack till personer, tack för saker de gett, gjort eller sagt.

nu har jag bestämt att säga det oftare, inte bara tänka. det är ju ett så lätt sätt att sprida glädje och det är hurja mycket roligare att säga alla tack innan folk dött bort eller gått upp i rök på annat sätt.

skrev nyss två tack.
det behöver ju inte vara så konstigt, rakt upp och ner bara. "tack för att..." en-menings-mail är rätt snabba att skriva.

kan ordet tack få inflation, går det att överbruka det?





jag tror inte det.
men det går att missbruka det.
missbruk är tack utan känsla, utan motivering. tack som sägs för att det "hör till att säga det".

tack. tick tack.

grow

i dagarna två har jag funderat på autentiskt ledarskap, skillnad på grupp o team, på mitt "varför", på team-dynamik, och jag har övat på grow. att själv växa o hjälpa andra växa.

Goal
Reality
Options
Will

mest av allt har jag verkligen stannat upp o försökt se människor. jag har varit fruktansvärt närvarande o jag har varit överraskande öppen utan att det gjort ont eller känts jobbigt.

dessutom har jag insett att maslows behovshierarki är ett utomordentligt redskap för att förstå mycket.

fjant

såna fåniga svängar jag har om denna blogg. genast då jag vaknade imorse blev jag nästan blyg igen. och tänkte kvickt radera den nya bloggstarten.

eller starta ny blogg.
eller flytta tillbaks till min gamla på ratata...

känns som om jag borde starta på rent bord.
jag tror jag nollade en hel del då jag firade nyår i min soffa med snuva och skumppa.

överdrivet kanske. jag är ju samma som förr. nollar helt gör man ju aldrig.

äh. ska inte fundera på detta så mycket. ska bara blogga. för det är ju kul.

lycklig vispgröt

nej vet ni vad.
jag o blogg-slut är tydligen inte meningen (jag försökte visst bryta detta förhållande redan för ett år sedan).
jag tyckte att nu ska jag hålla det fattade beslutet om att skippa bloggen. "stick to the plan" liksom. stå för ditt beslut j*kla skrutt.

men nej. nu har stunden gått, beslutet dags att slopas. kanske inte just detta beslut är ett sådant man måste vara så ståndaktig med. jag brukar väl vara rätt rakryggad i det mesta andra.

för nu är det bara så att jag är så lycklig så det är lika bra att låta det spricka o rinna ut över bloggen också. sen jag slutat har jag så många gånger kommit på bra juttun jag velat dela med mig här. men jag har bitit mig i fingrarna. men va tusan - vad spelar det för roll!?

det allra roligaste med bloggen är ju att själv gå tillbaka o läsa den senare. att dela med sig av stunder och tankar åt sig själv. fast egentligen är det nog lika roligt att dela med sig med er andra, det blir ju mycket roligare då. delad glädje dubbel glädje o hela den faderullan ni vet. så kanske nån hittar tillbaka hit.

hur som helst så har jag just idag inget viktigare att säga än att:
- jag är barnsligt förtjust i det stora varuhusets vispgröt, brings back childhood every time!
- Monica Zetterlund filmen är fruktansvärt bra - se den om du kan! lär gå på engel
- jag har haft en perfekt dag i all sin måndags-enkelhet
- jag älskar att jag har vänner att skratta med