15 maj 2013

för tillfället...

...idkar jag regelbundet eftis hos mig. förra veckan var det pyjamasparty, denna vecka har gått åt till att återupptäcka mina barbien och tillhörande stuff från barndomen*. och ikväll var det BUU-klubben o namnsdagsglass.

mycket bra koncept att köra lite barn-samvaro eftermiddgar då man tampas med vuxna hela dagarna. kontraster är alltid bra och egentligen är vuxna inte ens så himla mycket klokare än barn, skillnaden är främst att de tror sig vara det.


* det här med barbien då? nåt säkert många jämnställdhetare grämer sig över idag. jag har väldigt blandade känslor till att packa upp dem.

herreguud ett sånt leksakskoncept. Barbie med stora bröst o trådsmala midjor, sixpack och vältränade armar på Ken. äckligt konceptuellt. och nästan skrämmande att barnen fort var inne i att leka bröllop.

och samtidigt minns jag ju hur jag kunde leka i timtal med dem. bygga hus på klipporna på lande. det var äventyr, resor till konstiga ställen, balett-tävlingar, kärlekssorger och allt det där klassiska. jag minns när jag sparat tillräckligt pengar att själv kunna köpa den där Barbien jag tittat på länge. hon med ljusröd klänning och hela fastaget.

och nu har eftis-gästerna varit uppslukade i lekar med dem 3 eftermiddagar...

så är det nu sen fel eller rätt? och är det faktiskt leksakerna som skapar stereotypierna eller är det vi människor? och skulle vi ens klara oss utan stereotypier och klassiska uppfattningar om det "normala"? samtidigt som det egentligen inte finns nåt "normalt" så har ju människan ett grundbehov av trygghet. att skapa ordning och reda i sin tillvaro. att göra små fack där man kan sortera sin värld. normalt och ickenormalt.

hur som helst så är ju det mest korniga av allt att jag lekt med pilot-Ken som liten...
 
jag fnissade så jag vek mig dubbel då jag packade upp honom, hade glömt honom... (ni som känner mig inser det lustiga...)
 

10 kommentarer:

  1. Roligt med eftis :) visst ger barbiedockorna en förvrängd bild på hur kvinnor ska se ut,men sen igen så kommer jag inte ihåg att jag ens själv noterade deras utseende som liten.barbiedockorna var leksaker och inget desto konstigare.tycker att vuxna analyserar saker och ting för mycket idag och gör problem av mycket i onödan?tycker om din blogg annars!Hälsar S

    SvaraRadera
    Svar
    1. du sade det - så var det ju - jag tänkte inte på utseendet! jag bara lekte. once again - det är bara vi vuxna som krånglar till stuff. kloka som vi tror att vi är.

      skoj att du tycker om min blogg! blir glad av sånt. och jag tycker om att du läser den!

      Radera
  2. Ditt eftis är bäst i stan!
    Säger samma som S, jag noterade aldrig hur en Barbie såg ut då jag var knodd. Och jag lekte i timtal.

    PS 6-åringen hittade en frukt i Barbinas kylskåp:
    - är det här en pensionärsfrukt?
    - äter pensionärer månne såna här?

    Tror hon syfta på en passionsfrukt, haha

    SvaraRadera
    Svar
    1. haha! helt bäst - pensionärsfrukt åt gamlingarna, kanske passionen vaknar till liv? hihi...

      Radera
  3. När jag läste dethär kom jag ihåg hur vi lekte med barbien ute på gården när ni bodde i västra grannlandet. Det var soligt och jag har ett minne av en porlande bäck :D :D

    SvaraRadera
  4. Åhh, kommer ihåg dina fina barbiehus i er övrevåning i Borgå. Lyckades aldrig bygga lika fina hemma hos oss... Och nu när jag börja tänka på Borgå, minns jag berget med de alla rummen. Ni hade nog en härlig gård att leka på :) Kram, Tove

    SvaraRadera
    Svar
    1. jo, den gården var nog fantastisk! så många bra lek-minnen därifrån!

      Radera
  5. Svar
    1. häng me på eftis om du behöver!

      Radera