peppe skrev om en bra regel tycker jag. "Ni vet den där regeln om att ifall den ena säger att hen är trött eller lite krasslig så får den andra inte svara med att den känner samma sak? Den som hinner först har tyck synd om mig-företräde."
visst behöver man ju ibland få vara riktigt ynklig. ibland ska man bara få sätta sig i soffan o bli ompysslad då. eller åtminstone få sätta sig i soffan o tycka synd om sig själv utan att någon annan är värre. jag avskyr när svaret är att "ja, jag vet, jag är också sååå trött och har såå mycket."
när frågade jag det? varför handlar det plötsligt om dig när det började om mig?
inte får man ju gnälla o tycka synd om sig jämt, då får jag knäpp med folk o vill be dem att ta sig i kragen. jag är lätt gnäll-allergisk.
men då och då ska var och en få vara ynklig utan att nån stjäl det.
pratade idag med min terapeut* om det. om att tycka synd om sig själv. hur det inte är riktigt okej, man ska klara sig och ändå är det ju man själv som är ansvarig för sitt liv så man borde ju egentligen straffa sig själv. men vi kom nog fram till att man ska få tycka synd om sig själv ibland. i rimliga mängder och man ska få säga högt att idag är det synd om mig. det behöver inte orsaka stört-omtänksamhet i omgivningen, men kanske en extra kram. o bara för att det känns bra att få säga det.
* jepp, jag går hos en sån. knäpp eller vad du vill. tyckte faktiskt det var dags att skriva sånt. tycker det är väldigt få som säger det men många som gör det. har märkt att eftersom jag pratar om det som om jag skulle varit på kaffe med en kompis så har människor i min omgivning glatt o lite överraskat sagt att de också gör det eller funderat på det.
visst behöver man ju ibland få vara riktigt ynklig. ibland ska man bara få sätta sig i soffan o bli ompysslad då. eller åtminstone få sätta sig i soffan o tycka synd om sig själv utan att någon annan är värre. jag avskyr när svaret är att "ja, jag vet, jag är också sååå trött och har såå mycket."
när frågade jag det? varför handlar det plötsligt om dig när det började om mig?
inte får man ju gnälla o tycka synd om sig jämt, då får jag knäpp med folk o vill be dem att ta sig i kragen. jag är lätt gnäll-allergisk.
men då och då ska var och en få vara ynklig utan att nån stjäl det.
pratade idag med min terapeut* om det. om att tycka synd om sig själv. hur det inte är riktigt okej, man ska klara sig och ändå är det ju man själv som är ansvarig för sitt liv så man borde ju egentligen straffa sig själv. men vi kom nog fram till att man ska få tycka synd om sig själv ibland. i rimliga mängder och man ska få säga högt att idag är det synd om mig. det behöver inte orsaka stört-omtänksamhet i omgivningen, men kanske en extra kram. o bara för att det känns bra att få säga det.
* jepp, jag går hos en sån. knäpp eller vad du vill. tyckte faktiskt det var dags att skriva sånt. tycker det är väldigt få som säger det men många som gör det. har märkt att eftersom jag pratar om det som om jag skulle varit på kaffe med en kompis så har människor i min omgivning glatt o lite överraskat sagt att de också gör det eller funderat på det.
När jag för ett antal år sedan gick hos en terapeut valde jag också att prata om det ganska öppet. Och så råkar det sig - precis som du skrev - att typ varannan människa själv gått i terapi eller funderat på att börja. Men innan jag själv öppnade munnen hade jag inte hört någon tala om det.
SvaraRaderajag har också funderat på det där att man måste vara så himla stark och kapabel hela tiden. det finns liksom inget rum för mänsklighet i det och det leder till att det är genska ointressant med supermänniskor.
SvaraRadera