17 oktober 2012

dagens upprepning: misstag får göras

jag får göra misstag, jag lär mig av dem.
jag får göra misstag, jag lär mig av dem.
jag får göra misstag, jag lär mig av dem.
jag får göra misstag, jag lär mig av dem.
jag får göra misstag, jag lär mig av dem.
jag får göra misstag, jag lär mig av dem.
jag får göra misstag, jag lär mig av dem.


lite om mig:
när jag fattat ett beslut/gjort något och andra eller jag själv sedan ser missar, misstag och hål i det jag beslutat om så blir jag angstig. jag får ont i magen, jag försöker finna alla möjliga förklaringar, jag försöker hitta andra medskyldiga, jag skyller på tidsbrist, jag blir gnällig och jag vill helst gömma mig under täcket. jag vill dra tillbaka allt o säga att vi skiter i det. jag känner mig usel, misslyckad och skäms.

och jag vet ju att jag inte ska reagera så. i mitt jobb pratar jag ju om det för andra.

att du får och ska göra misstag, genom dem lär du dig och utvecklas. att du måste våga göra saker och ta beslut (i motsats till att stå stilla) och sedan ta följderna som lärdomar och stoltheter. att du ska ta ansvar för dina misstag själv, inte söka förklaringar eller skylla på andra. att du vågar säga; förlåt, det blev fel och förändra ditt beslut enligt det nya du lärt dig - du blir starkare själv och i andras ögon då. att du inte behöver backa och skita i allt bara för att det gick snett. en gnutta i det du gjort är säkert rätt. tag till dig feedbacken och utred saken igen, fundera, ta det lugnt, ändra där det behövs, återkom till den som gett feedback, be om ursäkt men stå ändå för din sak, berätta hur vi gör istället.

skrutte - hur svårt kan det vara?

6 kommentarer:

  1. Jag har det problemet. Men din kloke bror brukar tala om för mig att jag inte ska ta till försvar eller alltid förklara mina misstag. Det är OK att missa grejer eller att göra fel. Man lär ju sig genom dem. Men jag tar åt mig det så personligt. Jag vill ju helst att allt jag gör ska vara perfekt. Det kallas visst för prestationsångest. Sen tar jag lätt åt mig vad andra tycker också. Det grämer mig ibland.

    SvaraRadera
    Svar
    1. visste inte att jag hade en klok bror... ;) jovisst visste jag!

      jag vet precis vad du menar o grämer mig också. men jag tycker faktiskt oxå att jag blivit bättre på att klappa mig själv på axeln då och då. men sällan då jag gjort ett misstag...

      Radera
  2. JÄttesvårt ju! Jag måste tapetsera dit inlägg på min kontorsvägg. Ett babystep har jag kommit och det är att hållas lugn. Men sen blir jag lika förstörd som alltid. Men lugn. Shit så jag hatar den där misslyckade känslan..

    SvaraRadera
    Svar
    1. svårt som f*n! lugnet är nog det viktigaste steget tror jag också. brukar upprepa för mig själv, nu andas vi en stund, lägger saken på hyllan och tittar på det igen med lugnare känslor. där har jag faktiskt oxå blivit lite bättre.

      Radera
  3. Det blir bättre med åren! Känslan i brötet, magen och övehettningen i hjärnan blir mindre och det blir lättare att öppet ta en miss just som den är, rakt upp och ner, för mer än så är det inte och livet går vidare!

    SvaraRadera
    Svar
    1. du låter klok och som om du talar av erfarenhet - jag tänker tro benhårt på dig!

      hur många år tar det? sku inte orka med alltför många år.... :)

      Radera