utanför mitt stugfönster hänger vackra istappar
julen är konstig. den är som förr, o ändå varje gång annorlunda. varje år är sitt eget, varje år har året bakom en satt sina spår. på nåt sätt är ändå julen en stund då man försöker o vill bevara känslor från förr o samtidigt känna nya.
det har varit lite bullerby-jul. sprig mellan två stugor, pulkabacke, många disney-filmer, mycket paketkaos, ringdans, censurerad kalle anka, gröt, gråt o skratt o mat.
har stulit lite stunder åt mig själv då o då. en snösko-vandring eller stängt in mig på mitt rum med kalle o hobbe. det är skumt att vara ensam i en familj. att vara vuxen o ändå barn igen. som en kompis sa: julen är mycket "vi". o jag känner mig nånstans mitt emellan. har ett stort o fint "vi" runt mig. men är ändå jag med mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar