jag blir matt....

... på lego-diskussionerna och diskussionerna om jämnlikhet i leksaker o färger för barn.

visst är det viktigt att diskutera det och har jag nånsin barn ska de få leka med vad de vill o gå i vilka färger de vill. (säkert lättare sagt än gjort).

men är det nu verkligen färgerna på barnkläderna eller om legobitarna är ljsuröda eller blåa som avgör om världen blir jämnlikare?

det är ju ändå beteende o attityder som avgör. o vill vi nu bli alldeles lika?

tänkte på det när jag satt på sveaborgsfärjan  idag o såg en tjej sminka sig. brevid henne satt hennes pojkvän. osminkad. om vi vill skapa en könsneutral värld är det ganska myckat annat som ska ändras förutom att leksakerna ska vara färglösa o neutrala.

och vill vi det?

jag tycker det är helt fint när en man öppnar dörren åt mig, ger mig blommor eller tvättar bilen eller byter däck på den. byter han däck på bilen kan jag gärna tvätta en eller några tvättmaskiner extra. jag vill vara hjälplös ibland. inte för att jag inte kan byta lampan eller däcken själv då det behövs men för att jag uppskattar att han gör det. och så länge han uppskattar det jag gör så går det jämt ut. då är vi jämnlika.

och jag sätter gärna mascara på mig o står gärna framför spegeln en stund extra ibland när jag ska ut. ändå är jag minst lika proffsig, minst lika kompetent och minst lika tuff som mången man.

och visst tycker jag det är fint med lite ljusröda legon o söta blom-legon. jag minns min egen lycka som barn när vi fick påfyllning till legosamlingen som innehöll blommor och en flicka! usch vad förstörd jag var redan då....