jag har skrivit om det förr - ni vet den där klumpen. när man är tillräckligt arg o frustrerad. då sätter den sig där i halsen. försöker man svälja den, få bort den så förlorar man. då måste man vara tyst, låta bli att slåss mer. så jag har slutat försöka svälja. jag låter frustrationen komma ut i tårarna samtidigt som jag fortsätter försvara eller förklara min point. skiter i att jag sitter med min chef och företagets HR-chef. som tur tar de mig på fullt allvar ändå. inget "synd" om mig allvar utan de ser frustrationen o ilskan, inte tårarna. de ser att jag tror på det jag gör o firman jag gör det för. det är därför det känns så mycket.
De vet vilken guldklimp de har. Påriktigt. Fan så det måste kännas bra, det där att de ser på dej utan "staki"-blicken.
SvaraRaderaPå tal om ilska, så läste jag just att "Holding in you anger is like drinking poison and waiting for the other person to die.". Så ut med det bara!
SvaraRadera