utedass

dagens notering: att sitta på utedass är så befriande jämfört med instängda små toaletter, åtminstone då det är fint väder.
hälsar lande-höperön.

konstaterande

jag har tända ljus, vin och en pastasallad. jag har det bra.

skönhetssömn

har du varit med om det någon gång? att du vaknar upp och verkligen känner dig vackrare? jag har en sån dag idag. känns som om jag sov mig vackrare inatt. knappt så jag ens behövde borsta håret, tänderna eller ens ta en dusch. :)

dessutom är den bästa frukt-säsongen här - de bästa av mandariner. jag vräker i mig igen. så blir vacker bara av all c-vitamin kanske också.

ha en bra torsdag alla!

älska mig

visst vill väl vi alla innerst inne bli uppskattade o älskade? säg att du också vill det? visst är det väl ett männskligt drag att vilja höra fina ord och uppmuntran. ändå ska man ju inte söka det. uppskattningen alltså. känns som om det inte är helt okej i vår kultur. man ska jobba hårt, vara ödmjuk och bara själv förstå att det är bra. vi är inte så bra i finland på att ösa över varann vår uppskattning. och det är klart att nån måtta får det väl finnas.

men visst vill alla bli hörda och ses. jag försöker leva enligt att se o höra andra. alltid lyckas det inte o vissa dagar skiter jag blanka f*n i alla andra.

jag har nu det senaste året upplevt två personer. väldigt annorlunda mig. som jag ska jobba nära ihop med. jag har suckat lite inför det. hur ska det gå? det tar så mycket energi då de jobbar/fungerar på helt annat sätt. jag måste ställa om mig. tänka hur jag gör, hur jag säger.

hurja så det betalar tillbaks sig! jag har gett dem tid, stannat upp o lyssnat varenda gång våra vägar korsats och lite extra därtill. o nu. nu kommer de själva! tar kontakt, vill prata. nu ser de oxå mig o ger mig en puff! en glädje annorlunda än förr syns. ibland får jag påminna mig att stänga munnen, så kan de överraska mig!

låt inte skenet bedra

har fått fina tankar av många vänner idag. tack - de behövs o uppskattas mer än ni vet.

jag står ofta stark o rakryggad. kanske verkar hålla er på armlängds avstånd. men armen är många gånger väldigt svag. skuffa bara lite. man får tränga sig på. jag vill bara bli älskad o omtyckt så som väl vi alla.

tack att ni finns!

just nu

"sjukanmälde" mig (chefen vet rätta orsaken). vårdar mig själv idag. börjar men frukost o disney-film.

hemlös o instängd

dessutom räknades det idag ut att det ännu är fem o en halv vecka innan jag kan flytta. känner mig hemlös o instängd på samma gång. när man tagit steget vill man liksom fort ta nästa. komma vidare med livet. morr o fräs just nu.

ber små böner att säljaren meddelar att de plötsligt flyttar ut tidigare... "kära gode gud...."

botten

ikväll slog jag i bottnet.
det här att sätta punkt i livet är inte bara enkelt o lättnad. just nu är jag fruktansvärt trött på allt o alla o besviken på en massa. tycker synd om mig själv o skjuter den som kommer i min väg o säger att "det blir nog bra". nog f*n vet jag det. det var därför jag tog beslutet. men just nu är jag besviken på livet, trött på att förstå allt o alla, på att ta hänsyn, bry mig och glädjas för andra. trött på att hålla minen. trött på att höra att jag är modig o stark. fasaden krackelerar. när o var e min tid? alla händer som tar emot mig, gör världen mjukare för mig? när står jag först på någons lista?

varsågo - nu spydde jag ur mig. bäddar ner mig på soffan o är mig själv imorr. EDIT: jobbar vidare imorrn. är mig själv mest hela tiden, både nu o annars.

godnatt

väntan är lång...

...gaaah så jag väntar på att flytta. känns som om jag står i en evighetslång kö i säkerhetskontrollen o aldrig kommer ti gaten. i terminalen liksom. på väg nånstans men står stilla... en månad ännu.

bästa fredagsreceptet

är att släpa sig ut ti lande hur trött man än är, det är så förbajskat skönt sen att vara där. vin, små-gott o brasa. o lite spännande dessutom att navigera ut i beckmörker.

senaste 58 timmarna

åkt buss o flyg. sett ett fantastiskt sortiment av skor, jackor, skidor, utekläder o barnkläder för höst o vinter. ätit gourmet-middag. dansat i högklackat tills svetten runnit. varit på sprakande modeshow. skrattat i sömnen. paddlat på vacker sjö i höstsol. klättrat i äventyrsbanor på höga höjder i störtande regnskur. slagit upp tält bland 70 andra. ätit grillmat. sett eldshow. dragit på mig mössan. frusit. dansat till bänd i regnkläder o fleece tills svetten runnit igen. snarkat i sovsäck. skrattat mig dubbelvikt och tårögd. njutit av fantastiska människors sällskap.

lite trött nu...

reklampaus

nu tänker jag marknadsföra lite. det är inte betalt eller ens "egen erfarenhet"-baserat. (eller kanske lite betalt, jag får ju lön... men inte för att marknadsföra)

alla mammor o pappor - om ni ska ni köpa utekläder, skor, fleece eller mössor o vantar åt era barn - ta en titt på Stadiums sortiment, det är så färgglatt o härligt att jag känner mig som i en godisbutik! inte bara praktiska utan oxå roliga - så att barnen ska gilla dem!

utanför mitt fönster

dagens soluppgång, just nu.

klassresa

imorrn åker vi på företagets årliga "kick-off" happening som brukar innehålla allt från fakta, siffror o grafer till dans (med bra bänd!), hålligång o galna överraskningar.

på kontoret idag verkade det mest som om det var ett gäng hormonsstinna tonåringar på väg på klassresa.

när tog ansvaret för det egna livet slut?

har gått hela dan o varit småupprörd på en grej jag hörde imorse av en kompis.
i stockholm har en patient stämt (och dessutom fått rätt!) ett sjukhus för att de inte skickat påminnelse om efterkontroll ett år efter utförda cancerbehandlingar. o nu har cancern kommit tillbaka.

visst - cancer - sorgligt och hemskt - men visst ligger det väl i ditt eget intresse att följa upp det? ska ett sjukhus vara ansvarig för ditt liv?

jag blir riktigt arg på sånt här. har vi inte längre nån skyldighet att ta hand om oss själva? ska vi bara ha rättigheter och sedan ska samhället ta hand om oss och ha alla skyldigheter - vem är det där "samhället" anyway? ska vi bara sitta o tycka synd om oss och vänta på att Samhället serverar oss och om hen inte gör det så stämmer vi henne?

har jag inte ett ansvar för mitt eget liv? ska jag alltid ha någon annan att skylla på?

punkt.

hej bloggen! 

jag har saknat dig lite. så många små iakttagelser i vardagen som man borde fånga för att förstå att uppskatta dem ännu imorgon. som den här soluppgången förra veckan. jag, hunden o havet. ja, o så solen.
 

funderade på att starta en ny blogg. gjorde det lite tillfälligt: www.nastasteg.ratata.fi. men det funkade inte, jag gillar det jag har o det jag är. ska bara vända blad. jag har satt punkt för ett kapitel i mitt liv. ett fint o bra kapitel med lite fnurr på slutet. punkt. 

trodde jag skulle behöva skriva massor då jag satt punkt. tänkte att jag vänder o vrider på allt o behöver en helt egen, anonym blogg för det. skriva ut allt möjligt o få massor tårdrypande sympatier och kämpa-meningar. men tydligen behövde jag inte det. jag behöver leva. 

så fortsätter här.

vänta dig inga smarriga detaljer, bitterhet och avslöjanden. det handlar bara om me, myself and I. ett fint kapitel i mitt liv har varit, nu börjar bara nästa. 



konstnärlig paus.

det är lite paus här. det är stora saker på gång. vi tar dem lite senare. jag pausar lite först.

tar paus med den här dikten jag skrev i januari:

 

vattenstrimmor i havet.

sakta
sakta släpper jag taget
om sånt som skulle bli
drömmar, tankar
som inte blev
drar ett djupt andetag
låter dem rinna iväg
vattenstrimmor på klippor
söker sig till havet
hjärtat lättar
orkar lyfta blicken
ett hav av möjligheter
av sånt som kan bli.