en ny sorts rädsla

min kompis blir äldre. allt ofta fångar jag mig själv då jag tittar på henne o funderar hur hon mår, om hon är okej och vad som kommer att hända.

kanske en onödig fundering då jag ofta i hundparken får frågan om hon är valp.

men jag ser också de andra stunderna. då hon är trött. då hon sover mer än förr. dricker vatten mer än förr. att hon har gråa hår på nosen. att ögonen hänger ibland.

hon är nog inte på väg nånstans än. och hon är sig själv. men tanken att hon inte alltid finns slår mig nu oftare än förr. och att hon inte kan säga till mig vad hon vill. hur hon känner det. tänk om jag missförstår henne, tänk om jag inte fattar när hon behöver hjälp. men innerst inne litar jag på att hon nog ändå säger och jag förstår då det gäller.