just nu saknar jag min bror o hans familj nåt fruktansvärt.
uppskatta om ni har era syskon i samma land. jag o min bror har bott i skilda länder i 17 år, sen jag va 14 o han var 17. omständigheterna gjorde det så.
vi har inte sett varann bli fulla första gångerna, vi har inte sett första kärlekarna o första hjärtesorgerna, vi har inte slagits för varann mot föräldrar, vi har inte suckat tillsammans över vardagens bekymmer, släktens konstigheter eller föräldrars gnabb.
men vi är varann nära. han sitter djupt i mitt hjärta. vi ser allt det där i varann som vi ändå inte upplevt tillsammans. han är den jag kan bli mest irriterad på, mest glad för, mest ledsen för, och mest lycklig för. han finns för mig, jag finns för honom, samtidigt som vi alltid kommer ha fullt upp med eget. den egna familjen är alltid nummer ett men syskonkärlek ersätter inget. så mycket orättvisor, så mycket gnabb, så mycket vi är annorlunda i, så mycket gemensamt, så mycket kärlek.
kram min bror o din fina familj!