trefoting

ibland står jag i situationer där tårar borde komma. och undrar över varför mina tårar inte kommer. stunden känns nog men det kanske inte syns på mig.

sen kan istället tårar överraska mig helt i andra stunder. som igår.

jag körde bil o i röda ljusen gick en pojke över gatan med sin hund. jag såg bara hunden. som släpade ena baktassen. den kunde inte gå vanligt utan fick skutta fram. anstränga sig lite extra o annorlunda.

det bara knöt sig i magen o jag måste snyfta några kilometer framåt.

Brev till himlen

Grattis på födelsedagen mormor!

det är rätt många år sedan vi sågs men du är hela tiden med oss i små detaljer.
i apelsinmarmeladen, i mina gula byxor som du överraskade mig med att tycka om.

igår var du med oss när vi hängde upp gardiner i mammas hem; att vi fick dem rätt och snyggt skruttade i kanten och perfekt hängda var nog tack vare din inflytelse. du skulle tycka om mammas nya hem. vissa detaljer skulle du först undra över men sen skulle du sätta dig i soffan o njuta av ljuset.


du är ofta med mig i blommorna. jag kommer aldrig att pyssla om dem som du gjorde, föra ut dem på balkongen till natten och byta vatten varannan dag. men jag kommer njuta precis lika mycket av dem som du. och tänka på dig.

Kramar och hälsa morfar!

en ny sorts rädsla

min kompis blir äldre. allt ofta fångar jag mig själv då jag tittar på henne o funderar hur hon mår, om hon är okej och vad som kommer att hända.

kanske en onödig fundering då jag ofta i hundparken får frågan om hon är valp.

men jag ser också de andra stunderna. då hon är trött. då hon sover mer än förr. dricker vatten mer än förr. att hon har gråa hår på nosen. att ögonen hänger ibland.

hon är nog inte på väg nånstans än. och hon är sig själv. men tanken att hon inte alltid finns slår mig nu oftare än förr. och att hon inte kan säga till mig vad hon vill. hur hon känner det. tänk om jag missförstår henne, tänk om jag inte fattar när hon behöver hjälp. men innerst inne litar jag på att hon nog ändå säger och jag förstår då det gäller.

uppsägningar, byråkrati och kreativitet

läser mycket tidningar just nu. gillar att försöka förstå världen omkring mig. samtidig tror jag det är omöjligt. att förstå den alltså. ju mer jag vet desto mindre förstår jag. men ändå är det bättre att veta mer. för då jag inte vet men tror mig förstå - hur mycket risk för missförstånd finns det inte då. okunskap är helt säkert orättvisors o ojämnlikheters moder.

mycket nyheter om uppsägningar och yt-förhandlingar. ibland får jag en klump i halsen även om jag har turen att än så länge undgå sådant. samtidigt tror jag det ska vara så här. historien upprepar sig och inga kurvor kan gå bara uppåt. för att vara riktigt glad behöver man vara ledsen. för att samhället ska hållas vettigt och utvecklas behöver det brista ibland. så tror jag ändå. men det är ju inte kul för dem där det brister.

tyvärr tror jag ändå vi har ohållbara system inbyggda i vårt samhälle ibland. en traditionell motsättning mellan arbetsgivare och arbetstagare. istället för att jobba ihop. så många styrande ramar. som styr alla med samma hand. läste nyss en artikel om varför byråkrati är bra och jag håller med. man påstår ofta att byråkratin är innovationens och kreativitetens fiende. det tror jag inte på. kreativitet och innovation föds då du har tryggheten att röra dig. då du vet var ramarna går, vad spelreglerna är och vart vi vill nå men det finns en yta, utrymme för dig att hitta bästa vägen. kreativitet föds inte ur tomma intet utan i ett sammanhang, ingen fotbollsspelare har blivit känd för bedrifter på en åker, det är på spelplanen med tydliga mål som de gör de innovativa och modiga försöken.

byråkratin ska vara öppen och tydlig, ärlig. men samma byråkrati ska inte styra ett helt land, alla företagen däri. det begränsar kreativiteten i företagen eftersom förutsättningarna är annorlunda. här finns motsättningen jag syftar på. att högre makter och förbund besluter om spelreglerna för alla och då begränsar kreativiteten som finns i människorna, både i arbetsgivare och arbetstagare. att skapa rättvisa med bryåkrati fungerar bara till en viss gräns. livet är orättvist, det blir aldrig fullständigt rättvist.