igår stod jag första gången i mitt liv på telemarkskidor!
och det var så roligt att jag fortfarande blir helt prillig av att tänka på det!
jag har sååå ont i lår- och vadmuskler men det var det värt.
förutom att själva telemarkandet kändes så skoj så njöt jag bara oerhört av känslan, glädjen, motgångarna och nyfikenheten i att lära sig något nytt!
så länge sen jag haft den där känslan att lära sig nåt helt nytt;
...att bli biten och villa testa en gång till, en gång till, en gång till,
...att inte vilja ge upp,
...att svära när det inte går och det korta tålamodet gör sig påminnt,
...att känna glädjen när man inser en grej - den går rätt, man lär sig.
visst lär jag mig varje dag nåt och utvecklas på jobbet och den senaste tiden mycket privat också. men det här var helt annat - den där konkreta lärdomen, som när man lärde sig alla huvudstäder i europa*, eller lärde sig cykla.
*synd att man inte kan dem mera...
och det var så roligt att jag fortfarande blir helt prillig av att tänka på det!
jag har sååå ont i lår- och vadmuskler men det var det värt.
förutom att själva telemarkandet kändes så skoj så njöt jag bara oerhört av känslan, glädjen, motgångarna och nyfikenheten i att lära sig något nytt!
så länge sen jag haft den där känslan att lära sig nåt helt nytt;
...att bli biten och villa testa en gång till, en gång till, en gång till,
...att inte vilja ge upp,
...att svära när det inte går och det korta tålamodet gör sig påminnt,
...att känna glädjen när man inser en grej - den går rätt, man lär sig.
visst lär jag mig varje dag nåt och utvecklas på jobbet och den senaste tiden mycket privat också. men det här var helt annat - den där konkreta lärdomen, som när man lärde sig alla huvudstäder i europa*, eller lärde sig cykla.
*synd att man inte kan dem mera...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar