"Själen vaknar före minnet"

Läser Klara Zimmergrens bok "Längtan bor i mina steg".


den där känslan när du vaknar och känner dig glad.
eller känner dig ledsen.

men under en minimal liten stund vet du inte varför känslan finns, vad känslan beror på - det bara känns. det är bara känslan som tar plats i kroppen.

det är för att "själen vaknar före minnet".

först strax efter minns du det som väcker känslan.
det som gör dig glad eller ledsen.


Zimmergrens citat förklarar ögonblicket så perfekt!

jag förstår inte världen

känner mig borttappad idag.
ledsen. tom.
och samtidigt extra sprängfylld.
tacksamhet. kärlek. respekt och förundran över det fina, människorna och känslorna som finns runt mig.

också rädd. hur länge håller det? när vänder vi oss emot varann? när sprängs nåt?

vill göra nåt. vill förändra. vill påverka. vill göra nåt meningsfullt.
men kan inte för mitt liv komma på vad det skulle vara.

det enda jag kom på var att skriva. att igen låta orden flyta. kanske om jag stirrar på deras ordning så förstår jag nåt. förstår världen bättre. förstår människan bättre.

kanske faktum är att civilisation, utveckling, diplomati och diskussion ändå aldrig kan göra världen hel.

människan behöver hat, ondska, grymhet, strid, blod och död.
för att förstå kärlek, gemenskap, lycka, värme och kramars betydelse.