höjden av optimism

ska vara på resande fot i 58 timmar med start imorrn kl.6.
två inhemska städer, två scandichotell, två personalmöten, två middagar, två butiksöppningar.

jag packade med jogging-kläder.

jag joggade senast för ett halvt år sen.

tant-glädje

jag mailas med två av de roligaste 60-åringar jag upplevt! ulla o margareta. lärde känna dem när vi volontärjobbade i indien förra våren o den senaste veckan har deras godmodiga, humoristiska o spjuveraktiga mail satt guldkant på tillvaron!

barndoms flashbacks...
mamma: nu måste vi städa - städerskan kommer imorrn!
bäst minns jag pappas stress.

nu har jag äntligen bestämt att jag är vuxen nog för det och jag har hunnit bevisa att jag KAN sköta städandet själv. men nu VILL jag inte mer.
imorrn kommer det städerska till oss. jag njuter redan nu!

det känns lite förbjudet för att vi har en två-rummare o vi är bara två vuxna o en hund. men det är nog bara mitt samvete som spelar spratt. det är allt annat än förbjudet att kunna njuta av sn lediga tid!

spegel, spegel..

...i telefonen där...
har man på känn att luggen står åt fanders o man e som jag som inte bär sminkväskan med si. då kan man i smyg gräva fram telefonen, sväng kameran mot en själv o kolla. om man måste ta en bild för att se äe det absoluta tipset att ha alla telefonens funktioner på ljudlöst. annars blir du fast på bar gärning där i spåran...

medarbetarsamtal

det var länge sen jag skrev om chefen. en del av er har säkert hört om honom, jag brukade nämna honom i min förra blogg. han är fortfarande med o har både sina positiva studer o negativa. så som vi alla.

idag ska vi ha mitt medarbetarsamtal. på de flesta håll kallat för utvecklingssamtal.

vi har skippat den termen för den är så fel enligt mig. samtalet i sig utvecklar inte så mycket - visst kan det göra det, men ett äkta medarbetarsamtal handlar om tid för medarbetaren. tid att prata igenom dens uppfattningar, situation, viljor, farhågor och annat. dessa diskuteras ur bådas synvinklar och det är det som kan öppna ögon.

utveckling - det sker bara då vi verkligen gör nåt. ingen annan än jag själv kan utveckla mig. ingen annan än jag själv kan ta emot feedback och lära mig av den. detsamma gäller chefen. ingen av oss går ifrån samtalet utvecklade, men vi kanske går därifrån klokare, öppnare för utveckling.

men för att det ska lyckas krävs det nåt av oss båda. jag får gröna utslag av sådana som går o sätter sig med chefen utan att förbereda sig själv, utan att tänka igenom vad man själv vill säga, fråga, få ut av det. bara slänger sig i stolen o förväntar sig bli utvecklad. bah!

jag har sagt det förr och jag säger det igen:  "jokaisella on oikeus hyvään johtamiseen. jokaisella on velvollisuus hakea hyvää johtamista".

älska enkelheten

jag får mina dillen med färger o annat o små färgklickar ska man ha i livet. men nu fick bloggen bli enkel igen. älska ljusa, rena färger. simplicity me like... det är de små detaljerna som sedan avgör. den lilla färgklicken nånstans. en annorlunda font som en färgglad kudde i en soffa eller en bukett blommor på ett vitt bord.

läslusen

jag är inne på sista kapitlen i den här boken o kan konstatera att jag gillar den. den är väldigt enkelt skriven, liksom vardaglig, utan krusiduller. en gnutta sorglig kanske - hur länge kan man leva på hoppet, på sina drömmar? jag blir nästan lite irriterad - ta tag i livet, ta dig i kragen, gör nåt val. samtidigt den där känslan "äsch, varför ska det krävas så mycket, varför ser ingen henne?"

läsvärd bok

jag tände till o med en brasa. nu e de höst...

komma hem en torsdag...

stiga in i ett ännu bulladoftande hem. tända ljus i var hörn. vrida på skön musik ur högtalarna. hemmakväll.

snälla söta rara...

gå in o o titta här: http://snigelnharald.blogspot.com/2011/10/tavlingdags.html. myki bra tävling! jag har nyfiket tittat på dessa produkter. nu vill jag testa!

snälla söta rara fröken tur...