nostalgi

idag åt jag jacky makupala* till efterrätt. nostalgi. barndom. fast då fick man ju det aaaaaldrig, bara alltför sällan. ALLA ANDRA fick det säkert mycket oftare.


* fast det var valios version så lite fusk. blev så upprörd då jag trodde att det klassiska namnet byts ut att jag måste googla och utreda detta. men jacky finns kvar. världen är i sin ordning.  

städning

jag håller på o sätter rätsida på mitt liv på många håll. det kräver bara några sena kvällar ännu men ti sommaren ska det va slut på angst-attacker o präglas av engagemang, iver o glädje som jag vet att finns här inne i mig.

under de senaste åren gick så mycket energi till så tunga funderingar att nu då jag äntligen är fri från dem o har vilat upp mig så har jag plötsligt så mycket energi över för att leva. det är så fruktansvärt skoj att leva o det är ännu mera skoj när man funderar lite på vad man gör o varför o så städar upp lite enligt slutsatserna man kommer fram till.

nu gör jag det där jag sa till terapeuten i höstas - jag lever. inte bara vänder o vrider o sörjer o funderar. jag drömmer, jag filosoferar, jag gör o jag upptäcker. jag.

nöjd människa

jag är en nöjd liten människa just nu. 

målsättningar jag satt upp är nådda. jag gav mig själv tid till sommaren att få rätsida på jobbsituationen. nu är det största steget vunnet - ett beslut taget* - nu ska det förverkligas - det där som påverkar min vardag. samtidigt som det lättar på läget så är det en ny utmaning i det, igen en möjlighet att växa. 

jag behöver det. att växa professionellt är för mig glädje och inspiration och det är upp till mig. jag gör det. förverkligandet av beslutet är i mina händer. 

och det är målbilder och deadliner som för dig framåt. tänk inte på allt som borde ändras här o nu - du blir bara frustrerad - för ganska lite kan ändras här o nu. sätt upp en målbild - hur ska det se ut? - och sätt en deadline - när måste en förändring åt det hållet ha skett? stå sedan för dina egna beslut. du behöver inte stå upp för dem inför någon annan, men var ärlig mot dig själv - den enda du är redovisningsskyldig inför.

just nu sitter denna nöjda människa i en stuga med ett glas vin efter en fin dag i skidbacken. ikväll blir det ännu finsk kultur med Kaija K-keikka. spännande - jag är rätt ute med sånt. 

* jepp, det där beslutet jag grät o sov för senaste vecka. igår kunde jag äntligen sträcka armarna i luften o jubla för det! 

en sorts längtan

när jag bäddar sängen* på morgonen kan jag ibland känna en längtan. en längtan till kvällen då jag får krypa ner där igen. 

min säng är ju så förbajskat skön. 

* jo, jag går aldrig hemifrån o lämnar en obäddad säng. ALDRIG. kan skippa frukost o dusch i nödfall men inte lämna sängen obäddad

den påsken

påsken va så fin så kör en liten bildkavalkad.

 

nya ute-skor - snygga o praktiska!
som Krista Siegfrids sa då jag intervjua henne för Scoutposten - man kan få både ock!



vi var ute rätt mycket...



vi två alltså...



vinter möter sommar



när isen gått är vattnet fruktansvärt klart



en fundersam stund



nästan magisk



ser du fartyget?



brunch med vän fungerar alltid



vårstädning av hemmet o sedan hunden



farmors tavla fick äntligen en ram



blomma i kastrull



så åkte vi lite bil



till vänners stuga

aaah... vad uteliv, bastu och utedass satt bra!



vi promenerade mycket. så att någon nästan började mököttä



åker är också vackert

rysare

barndomen i ishallen har satt sina spår. efter måååånga år satt jag igen på bänkarna o hejade på brorsan. o det var så spännande att jag stundvis inte visste vart jag skulle ta vägen.

påsk halvvägs

• timtals på isen i sol.
• storstädning och vår-trimmad hund.
• häng en helkväll med gu'son o hans mor.
• sova i rena lakan.
• ut på isen igen.
• brunch med bra typ.
• 2 par nya jeans köpta.
• hoppa i bil, vrida volymen högt o köra ut ti sibbo.
• traska ut längs åkrarna med bra sällskap.
• ätit hönsgryta o pannacotta.
• pratat allt mellan jobbmotivation och att vara troende eller ej.
• bastu.

påsk är min favorithögtid. utan att vara högtidlig alls.

det här med våren.

vet ni vad.
jag blir riktigt förbenat trött på att vi aldrig är nöjda.
den här våren har alla i en månads tid gnällt på att det aldrig blir vår, att det är för kallt.

okej - kallare än vanligt. men enligt mig har solen lyst på oss i en månad! det har varit blå himmel så gott som alla dagar.

jag kan ju påminna er om att många andra vårar så är det grått o regn hela mars.

o då lär ju ingen heller vara nöjd - trots att det är plusgrader.

så kan vi inte bara sluta gnälla o ta våren som den kommer. för kommer gör den varje år.
gräset blir grönt och mössöron börjar titta fram. men då har vi antagligen så fullt upp att förutspå om det blir en fin eller dålig sommar, att vi missar tussilagona.

den överraskande lättnaden

i tisdags hände något omtumlande. jag och min chef satt i ett tufft möte. vi fick igenom det vi kämpat för. trots tuffheten i mötet. vi fick det. ett beslut som kommer påverka min vardag.

och så sprang vi vidare med dagen. men några timmar senare när jag fick en andpaus så slog den till. känslan. jag ville bara gråta o lägga mig ner åo somna på samma gång. jag tror min chef kände likadant. vi stirrade tomt på varann och gick ut i solen ti våra bilar. åkte hem.

i bilen på vägen hem rann tårarna. bara rann. lade mig i soffan. stirrade i taket (har aldrig gjort det i uttryckets rätta bemärkelse förr. bara stirra, inget annat, inte en tanke)
gick ut. mötte havet. sade hej. gick hem. gjorde en deal med hunden - vi skippar sista kvälls-kissen ikväll, blir du nödig väcker du mig. hon förstod. kröp i säng kl.19.40. tänkte att jag säkert vaknar tidigt men sätter väckning för säkerthets skull. vaknade dryga 10 timmar senare till väckningen.

nej vet ni vad!

jag gillar ju nog att ha en blogg. om inte för nån annan så för mig själv. spricker ju av intryck o tankar annars. åtminstone periodvis. så för stunden är jag bäck.

påsk. 

egentligen en av mina favorithögtider. då ska man liksom helst lande-mysa, ute-äventyra, mysa med sin(a) allra närmaste o umgås just så mycket man vill med sin familj.

så jag inledde med att skärtorsdags-martyra. jag har ingen, ingen att åka till lande o mysa o äventyra med. familjen är utspridd. 

jag martyrade med att sitta ensam kvar på kontoret när alla gått o låtsades att det är fruktansvärt synd om mig. jag martyrade pikulite i telefon åt en typ som tyckte jag sku gå hem "inte har jag ju nåt att gå hem till".... gnääääll... 

sen kom jag på två tankar:

1. vem tusan har bestämt att påsk ska va som jag skrev ovan - inte har ens alla mina tidigare påskar varit så

2. man har just så roligt som man gör sig, inställningen i livet är a och o

så jag köpte vin o små påskbakelser (bara för att de är så söta).*

nu ska jag påsk-mysa med långpromenad o film. nån påskdag ska jag knacka på  i vänners stuga för att mysa. nån dag ska jag gå på ishockeymatch o bonga far o bror. på påskmåndagen är ju faktiskt hela den galna slurven till familj i samma land - det händer bara en handfull gånger per år så bara vetskapen om det är fin. 

så det är nog påsk i alla fall. helt utan fasta planer. vaknar upp imorrn o ser vad det blir. och på lååångfredag får man ju sura om man känner för det. tror inte jag orkar. det är mycket roligare att inte sura eller martyrisera - se punkt 2 ovan.

* okej okej... medger, jag köpte oxå ett par skor på vägen hem. men det var faktiskt praktiska uteskor som jag BEHÖVER, så det var inte (bara) tröstshopping