krönika - vinter blir sommar

har aldrig gjort en krönika förr. men nu kändes det som jag behövde få titta bakåt, vad hände året som gick?

januari
den fina vintern kändes som om den gick mig förbi. för lite ute-vinter-äventyr... januari svirvlade iväg i jobbfyllda dagar och planerande för Äventyret. äntligen tog jag beslutet att dra iväg i mars...

februari
beslutet var fattat så det blev förberedelsernas, väntans och sista jobbstress-månaden. ett skönt landeveckoslut o en fin långfärdsskridsko-tur nästan ända ut till Bengtskär hann vi också med.

jag testade min nya kamera och dens olika ljusfilter....

mars
den 7 mars drog jag iväg till andra sidan klotet. mitt Indien-äventyr hade börjat. varför det blev just indien vet jag inte riktigt, det kändes bra. det viktiga var att åka på min EGEN långa resa och göra nåt som kändes bra. vara med mig själv och se ett annat liv. att det blev volontär-jobb var naturligt, ett skrutt vill ha nån mening i sitt yrande. Indien var magiskt, omtumlande, skönt, vackert, smutsigt. det förtjänar ett eget inlägg...

april
halva månaden ännu i indien. den sista veckan uppe alldeles vid himalaya - i dalai lamas hemstad. ensam. vandringar. slukade dalai lamas bok. satt på balkong o beundrade åskväder. kom hem, möttes av fina människor, blommor o flagga. gick runt hela månaden med en lycklig, rofylld klump i magen, upphittad i indien.

köpte en ifån o va så här nöjd samma kväll hos vänner efter stort lass sushi.

tänkte på mormor hela våren varje gång jag såg vackra blommor.
som de här i indien på en bergssluttning.

firade vappen med goda vänner och ett av de roligaste spel på länge!

maj
pysslade mycket med pappa på hans båt, promenerade mycket - ensam o med vänner, fyndade skatter när mormor o morfars hus tömdes, hängde i stockholm med en lite filur, njöt av syrener o isbrytare.

juni
favoritsalladen rördes ihop ofta och mycket, alla suckade över semesterbehov - jag var ännu ganska utvilad efter indien, seglingspremiären inleddes alldeles galet för sent, jag gick extempore på konsert vilket jag nästan aldrig gör, det blev midsommar hos vänner, jag o mamma gjorde vår klassiska till-ekenäs-med-båt-och-shopping-dag.

det var också det här året jag blev lite scout-aktiv igen. valdes in i finlands svenska scouters styrelse för att ansvara för kommunikation. det har inneburit många nya utmaningar och man får verkligen se över sig själv och hur man jobbar med andra. vikten av ledarskap och motivation blir så mycket tydligare då det är frivilligt.

syskonkärlek

just nu saknar jag min bror o hans familj nåt fruktansvärt.

uppskatta om ni har era syskon i samma land. jag o min bror har bott i skilda länder i 17 år, sen jag va 14 o han var 17. omständigheterna gjorde det så.

vi har inte sett varann bli fulla första gångerna, vi har inte sett första kärlekarna o första hjärtesorgerna, vi har inte slagits för varann mot föräldrar, vi har inte suckat tillsammans över vardagens bekymmer, släktens konstigheter eller föräldrars gnabb.

men vi är varann nära. han sitter djupt i mitt hjärta. vi ser allt det där i varann som vi ändå inte upplevt tillsammans. han är den jag kan bli mest irriterad på, mest glad för, mest ledsen för, och mest lycklig för. han finns för mig, jag finns för honom, samtidigt som vi alltid kommer ha fullt upp med eget. den egna familjen är alltid nummer ett men syskonkärlek ersätter inget. så mycket orättvisor, så mycket gnabb, så mycket vi är annorlunda i, så mycket gemensamt, så mycket kärlek.

kram min bror o din fina familj!

släkten e värst (fin)

hemkommen från kusin-middag. fina typer vår släkt består av! hurja roligt att hänga med dem alla!

dyr katastrof

min chef kallade mig just för "hallinnollinen katastrofi". nu kan jag lägga till det på cv:n efter "kustannus" som han också utnämnt mig till.

tur att jag gillar min chef så jag kan se mellan fingrarna när han uttrycker sig fint.

den julen

var ganska bra trots en höst med bröstet fyllt av trassel och ögonen på halvstång. trodde inte jag skulle orka med jul alls. men det blev fint. innehöll allt man kan tänka sig en jul. sällan har jag haft så hela spektret på en o samma jul

först en skön kväll före dopparedan med vänner, pizza o vin (tack C&C!)

sen fylldes julaftonen med allt från ringdans, längtan efter julgubben, middag som aldrig ville ta slut, ett enormt julklappskaos, hundar som nafsade på varann och mätt mage.

dagen därpå blev motsatt julfirande. fyra vuxna, lugn middag, lagom med klappar och mycket vin. och spel! två långa, spännande spel.

det hela rundades av med halv pyjamasdag, långpromenad i storm, två filmer och chokofrossa.


rimhörnan... jag lämnar alltid de sista rimmen tills sista stund och måste smyga mig till något lugnt hörn. tycker nästan jag ser ut som en äkta poet från sekelskiftets början här...

stunden

stå på en hållplats
huttra lite
himlen ljusnar
den verkligen ljusnar
det blir en klar dag
egentligen bråttom
det blåser bort
ingen skillnad NÄR jag kommer fram
bara jag kommer fram
litet lugn sätter sig i hjärtat
ser den ljusa himlen
springer inte förbi den

julen kom

granen e klädd, hunden tvättad (tack sambon) lakanen rena o styva. må julen anfalla oss, jag är redo. god jul på er alla!

granen

jag gillar att vår gran innehåller allt från flygplan, vespa o knapp-stjärnor till snögubbar o polkagrisar. dessutom en flugsvamp. der hela får stämning av levande ljus. inte ett glitterband eller en endaste röd julboll.

just nu

i en bil mellan åbo o tammerfors. funderar. julen i år känns annorlunda. den bara kommer. jag tycker de e mysigt o skönt men har inte så mycket krav på den. är inte lika ivrig på att baka pepparkakor eller fundera på finurliga julklappar iår. vill bara sitta i soffan o dricka glögg o stirra på vackra ljus o julblommor.

jag har väl varit den ultimata jularen i vår familj. alla väntar sig lite att jag ska jula och ha mig o vill ha saker på vissa sätt. i år fyller jag inte de stövlarna. det är inte så noga, bara alla har det mysigt o jag har mina favorit-tomtar framme.

den här bloggposten innehåller nötkräm

Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.


bild: UNICEF

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.

Ps. Vill du köpa fina julklappar - fältprodukterna som räddar barns liv, besök UNICEFs gåvoshop.