snö!

det är vitt i uleåborg! jag funderar allvarligt på att "missa" flyget...

just nu

ösregn o glassbilens trudelutt...

det får mig osökt att tänka på....

ja inte jul åtminstone.

brev till himlen

hej mormor!
jag e på väg på en karonka med en av dina klänningar på mig. lite omsydd förstås, du var ju lite mindre än jag. :)

känns bra.

morfars avsked var fint, jag tror han tyckte om det.

stor kram!
hälsa morfar

tja...

vet inte riktigt hur man ska tolka sådana morgnar då man smetar duschkräm på benen istället för body lotion...
jag funderade bara lite varför min torra hud sög åt sig det så dåligt... svettas jag om benen idag så lär det väl löddra ur byxbuntarna..

julKortet med stort K

årets första julkort idag. mer än ett julkort. ett av de bästa ever. klassiska God Jul-orden följdes av:

"Tack för att du är så into i allt du gör för XXX! Hoppas du har en mysig jul! ..... p.s. gillar din blogg :)"

TACK till avsändarna!

skriver inte detta för att berätta "jag är fenomenal". utan för att jag är genuint glad. sådär i grunden. säg tack åt folk oftare - det skakar dem i grunden på ett bra sätt. jag vill minnas detta julkort även om det skulle försvinna i nån flytt.

ovanför molnen*

ovanför molnen

brevid solen

landets svarta konturer möter havets kraft

jag är stark

på solsidan

kinden varm

molnen sveper förbi

därnere lurar verkligehten

här är allting klart

overkligt och ändå klart

jag lever i verkligheten

tappar bort mig i verkligheten

hittar hem en stund

ovanför molnen

titta noga

skymtar jag mormor, morfar eller farmor?

* i ett flygplan på väg mot sverige imorse.

ägget

en promenad men en av de bästa av vänner.
prat om hur man landar eller reagerar efter överraskande, chockande, stora besked i livet.

hon presenterade mig ägg-analysen. hur vi kan reagera på olika sätt.

en nyhet kan få ett ägg att skaka, kanske ramla omkull, men bara i gräset. inga sprickor.
eller en kråka kan knacka sönder ägget. några sprickor smyga sig fram efter omkullramlande på hård mark.

ett annat ägg kanske landar med ett brak och börjar rinna åt olika håll. sådär som i stekpannan. men så går det en stund och ägget börjar bli stekt. man börjar samla sig, ha koll på situationen, bearbeta det och blir fastare i kanterna igen.


en väldigt konstig analys när man läser den här kanske, men den var så bra att jag ville skriva ner den. vill inte glömma stunden.

så är det

fnissar ihjäl mig varje gång...

kloppetiklopp

fint var det, fast lite fundersam är jag om hästarna verkligen gillar det. men de är ju nog djur som vill prestera, men sku jag va häst sku jag hellre gallopera för fullt än stå på bakbenen. men vi är ju som tur alla olika. (ett konstaterande jag än en gång gjorde på julmarknaden när jag såg damen brevid mig köpa en strykful ängel).

just nu

sitter i spanska ridskolan i Wien o väntar på att lipizanerhästarna ska komma in!