"Själen vaknar före minnet"

Läser Klara Zimmergrens bok "Längtan bor i mina steg".


den där känslan när du vaknar och känner dig glad.
eller känner dig ledsen.

men under en minimal liten stund vet du inte varför känslan finns, vad känslan beror på - det bara känns. det är bara känslan som tar plats i kroppen.

det är för att "själen vaknar före minnet".

först strax efter minns du det som väcker känslan.
det som gör dig glad eller ledsen.


Zimmergrens citat förklarar ögonblicket så perfekt!

jag förstår inte världen

känner mig borttappad idag.
ledsen. tom.
och samtidigt extra sprängfylld.
tacksamhet. kärlek. respekt och förundran över det fina, människorna och känslorna som finns runt mig.

också rädd. hur länge håller det? när vänder vi oss emot varann? när sprängs nåt?

vill göra nåt. vill förändra. vill påverka. vill göra nåt meningsfullt.
men kan inte för mitt liv komma på vad det skulle vara.

det enda jag kom på var att skriva. att igen låta orden flyta. kanske om jag stirrar på deras ordning så förstår jag nåt. förstår världen bättre. förstår människan bättre.

kanske faktum är att civilisation, utveckling, diplomati och diskussion ändå aldrig kan göra världen hel.

människan behöver hat, ondska, grymhet, strid, blod och död.
för att förstå kärlek, gemenskap, lycka, värme och kramars betydelse.

trefoting

ibland står jag i situationer där tårar borde komma. och undrar över varför mina tårar inte kommer. stunden känns nog men det kanske inte syns på mig.

sen kan istället tårar överraska mig helt i andra stunder. som igår.

jag körde bil o i röda ljusen gick en pojke över gatan med sin hund. jag såg bara hunden. som släpade ena baktassen. den kunde inte gå vanligt utan fick skutta fram. anstränga sig lite extra o annorlunda.

det bara knöt sig i magen o jag måste snyfta några kilometer framåt.

Brev till himlen

Grattis på födelsedagen mormor!

det är rätt många år sedan vi sågs men du är hela tiden med oss i små detaljer.
i apelsinmarmeladen, i mina gula byxor som du överraskade mig med att tycka om.

igår var du med oss när vi hängde upp gardiner i mammas hem; att vi fick dem rätt och snyggt skruttade i kanten och perfekt hängda var nog tack vare din inflytelse. du skulle tycka om mammas nya hem. vissa detaljer skulle du först undra över men sen skulle du sätta dig i soffan o njuta av ljuset.


du är ofta med mig i blommorna. jag kommer aldrig att pyssla om dem som du gjorde, föra ut dem på balkongen till natten och byta vatten varannan dag. men jag kommer njuta precis lika mycket av dem som du. och tänka på dig.

Kramar och hälsa morfar!

en ny sorts rädsla

min kompis blir äldre. allt ofta fångar jag mig själv då jag tittar på henne o funderar hur hon mår, om hon är okej och vad som kommer att hända.

kanske en onödig fundering då jag ofta i hundparken får frågan om hon är valp.

men jag ser också de andra stunderna. då hon är trött. då hon sover mer än förr. dricker vatten mer än förr. att hon har gråa hår på nosen. att ögonen hänger ibland.

hon är nog inte på väg nånstans än. och hon är sig själv. men tanken att hon inte alltid finns slår mig nu oftare än förr. och att hon inte kan säga till mig vad hon vill. hur hon känner det. tänk om jag missförstår henne, tänk om jag inte fattar när hon behöver hjälp. men innerst inne litar jag på att hon nog ändå säger och jag förstår då det gäller.

uppsägningar, byråkrati och kreativitet

läser mycket tidningar just nu. gillar att försöka förstå världen omkring mig. samtidig tror jag det är omöjligt. att förstå den alltså. ju mer jag vet desto mindre förstår jag. men ändå är det bättre att veta mer. för då jag inte vet men tror mig förstå - hur mycket risk för missförstånd finns det inte då. okunskap är helt säkert orättvisors o ojämnlikheters moder.

mycket nyheter om uppsägningar och yt-förhandlingar. ibland får jag en klump i halsen även om jag har turen att än så länge undgå sådant. samtidigt tror jag det ska vara så här. historien upprepar sig och inga kurvor kan gå bara uppåt. för att vara riktigt glad behöver man vara ledsen. för att samhället ska hållas vettigt och utvecklas behöver det brista ibland. så tror jag ändå. men det är ju inte kul för dem där det brister.

tyvärr tror jag ändå vi har ohållbara system inbyggda i vårt samhälle ibland. en traditionell motsättning mellan arbetsgivare och arbetstagare. istället för att jobba ihop. så många styrande ramar. som styr alla med samma hand. läste nyss en artikel om varför byråkrati är bra och jag håller med. man påstår ofta att byråkratin är innovationens och kreativitetens fiende. det tror jag inte på. kreativitet och innovation föds då du har tryggheten att röra dig. då du vet var ramarna går, vad spelreglerna är och vart vi vill nå men det finns en yta, utrymme för dig att hitta bästa vägen. kreativitet föds inte ur tomma intet utan i ett sammanhang, ingen fotbollsspelare har blivit känd för bedrifter på en åker, det är på spelplanen med tydliga mål som de gör de innovativa och modiga försöken.

byråkratin ska vara öppen och tydlig, ärlig. men samma byråkrati ska inte styra ett helt land, alla företagen däri. det begränsar kreativiteten i företagen eftersom förutsättningarna är annorlunda. här finns motsättningen jag syftar på. att högre makter och förbund besluter om spelreglerna för alla och då begränsar kreativiteten som finns i människorna, både i arbetsgivare och arbetstagare. att skapa rättvisa med bryåkrati fungerar bara till en viss gräns. livet är orättvist, det blir aldrig fullständigt rättvist.

att resa själv

landa på ett flygfält
gröna väggar denna gång
vandra bland folk
som möter varann, som kommer hem
som samlar kartor, på väg till sevärdeheterna
går jag själv med min stora kasse
sätter mig ner mitt i allt o dricker en kaffe
extroverten som njuter av att resa ensam
ta mig fram i världen. hitta tåget.
jag o mina tankar. lugnet har lagt sig.
plockar upp min bok.

älskade hem

konstaterade senast idag att jag älskar mitt hem. så stjäl därför passande denna lista av Pia, som stal den av Hanna.

1. Din första möbel?

en säng. köpt på Jysk i borgå när jag flyttade dit som underhyresgäst (se fråga 12). sen när jag flyttade in i mitt första egna hem var det en riktigt IKEA-(mar)dröm. inga möbler kvar i dagsläget från den tiden.

 

2. Det här retar jag mig mest på i mitt hem

att det under veckorna samlar sig små odefinierbara högar av stuff i olika hörn. försöker skylla på hunden men hon ser oförstående ut. varje fredag far jag runt som en virvelvind o eliminerar högar för att kunna njuta av veckoslut sen.

 

mitt vita plankgolv älskar jag men en vinter som denna retar det mig oxå lite. hur man än tvättar hunden så kan ni ju tänka er tass-märkena....
 

3. Ska gästerna ta av sig ytterskorna när de kommer på middag?

absolut! jag tar själv av mig strumpor också; barfota på sommarn o på vintern yllesockor (mer plats för tårna)

 

4. Gardiner eller inga gardiner, och i så fall varför?

inga gardiner. eller i sovrummet en rullgardin som väntar på att bli uppsatt.

för att jag älskar luft och space och fönstersmygarna i gamla hus.

 

5. Vem byter lampa hemma hos dig?

klurigt ja... det är nog jag själv.

6. Vem borrar upp hyllorna?

jag själv eller pappa (om det kräver mer än min racer-akkuborrmaskin).

7. Vad lämnar du kvar om det börjar brinna?

usch... allt utom någon/några av farmors tavlor och ett smycke jag fått av mormor.

 

8. Vad kommer aldrig över tröskeln?

spetsgardiner eller spetsborddukar. krussiduller eller storblommigt.
 

9. Hur snabbstädar du innan gästerna kommer?

lavoarerna - jag HATAR skitiga sådana. röjer tamburen (skoberget och jacksamlingen ryker in bakom stängda dörrar). fluffar till kuddarna i soffan. (mycket effektivt för att det ska se städigt ut)
 

10. Hur många kuddar har du på sängen?

en STOR med en mycket viktig o fin historia.

11. Hur mycket skulle du betala för en lampa?

lite på samma linje som Pia här. om den är riktigt rätt så får den kosta. denna bostad är faktiskt en riktig lamp-investering. tre utsökt fina lampor som jag älskar. en som jag drömt om länge, en som som köptes väldigt extempore och en som ännu väntar på att bli upphängd men jag vet redan nu att den blir coolast i världen.

12. Hur såg ditt första boende ut?

underhyresgäst med aaltomöbler o balkong. en rolig början på eget boende.

13. Vad har du på nattduksbordet?

böcker, böcker och mera böcker. och fotkräm.

14. Varför bor du där du bor?

för att jag alltid valt hem på basen av magkänsla. hade omedvetet drömt om dessa kvarter länge. när jag såg lägenheten visste jag att det var mitt hem.

15. Vad inspireras du av i inredning?

ljus och lebensraum. färger.

16. Odlar du?

tulpaner. nya direkt då de förra vissnat. annars har jag en blomma som följt mig sedan första hemmet. den kräver inget, är omöjlig att döda och bara följer snällt med.

17. Vilket är ditt favoritrum, varför?

oj, svårt att välja mellan mina två... men kanske ändå vardagsrummet/köket. det är ju här jag lever! älskar planerade o oplanerade bjudningar så mitt stora matbord är lite av favoritmöbeln.

 

 









spår av mysig fest







 

vinnaren

känner mig som en vinnare! en massa stora projekt som går framåt o konsiga case som löser sig.

o ännu mer vinnare blir jag av att nästa vecka befinner jag mig i norra Italien där väderprognosen ser ut såhär:

legenden som föll

skrytbloggen rapporterar:

jag skidade finlandialopp, nog ett förkortat så bara 20km. men jag hade endast 12 km träning i bagaget så är helt nöjd. dock var det nog mer vattenskidning, skrinning o stavgång än skidning men hur som helst.

I en nerförsbacke hojtade en gubbröst åt mig att hålla mig ur vägen o strax efter susade Juha Mieto förbi mig i gulsvart hel-tajt-dräkt och en rejäl kul-mage. jag kände mig ärad av tillsägelsen.

han susade iväg på vingliga ben o föret var tufft till o med för ett proffs så han drattade omkull längst ner i backen.

så inte nog med att Juha Mieto har hojtat åt mig i skidspåret, jag har dessutom skidat om honom.

snacka om finsk kulturupplevelse. jag är en rikare människa idag!

ps. visst ser bilden ut som direkt ur 80-talet?